Aftonbladet – 19 maj 1849, sida 4

uHnDDHNdS LO o Salu HVB HTal tele Me Ae Bangränd vid Hötorget. — Orr MESSINGSVÄFVAREN ARRHENIUS OCH HANS JALOUSIE DE METIER, Det har ståt att läsa i Aftonbladet för den 42 innevarande Maj, hurusom en messingsväfvare Arrhenius upp-hafvit hesa klagoskrän och tandagnisslan öfver en al mig kort förut i samma tidning införd anrons, att jag genom mina fabrikstillverkningars ökade förtroende kunnat nedsätta de gångbara prisen 40 procent under hvad de annorstädes gå och gälla m. m.; och ehuru på en gång ömkigt och löjligt det kan vara att betrakta denna bans själavånda, bar jag, för lustens skull, likväl aktat nödigt att öfveralit möta honom i de ängsliga krumbugterna, men måste likvisst förutskicka, att sådant sker endast af skyldig aktning för en upplyst a!lmänhet — möjligen också, jag vill icke hell r förneka det, för att bibringa den hedersmannen några hesosamma lärdomar, som i en framtid kanske icke äro så dumma att känna, och främst band hvilka är, det han städse bör påminna sig, alt shul går hem — men ingalunda egentligen för att i genmäle b-möta hans af vanlig trångbröstad skråanda frambragta lögner, enär, utom det attlögnen straffar sig sjelf, dessa, såsom af argt uppsåt utgångna, rätteligen genom lagens åtgärd borde beifras, om jag icke i detta fall åter möttes af den kända och här fullt tillämpliga satsen: kvad skall man taga af — then skalloga —, och att öka hans fordringsegares anta!, dertill känner jag alldeles ingen lust. Det har vitare några dagar derefter i samma tidning för den 45 Maj stått alt läsa, huruledes någa i yrket erfarna män så eftertryckligen näpst mannen för samma lögnbedrifter, att, såsom det tyckes, föga vere för mig att tillägga, om jag dertil icke uppmanades af ofvan anförda skäl. Jag skall derjemte säga Arrhenius, att jag var väl beredd på det oväsende och bråk, sednaste prisnedsättningen å mina tillverkningar skulle bland skrået åstadkomma; men a!t haa skule taga så illa vid sig och råka i krampryckningar, såcant hade jag dock ingaluada kunnat förestäl!a mig. For öfrigt, såsom vi li.et hvar känna, är jag icke den enda eller första, som — genom bemöodandet att förmedelst inöfvande af säkra arbetsmeto!er öka bringa någon vss industrigren ett steg framåt, och älunda, genom de åstadkomna produkternas lindrigare arbetskostnad, kunna gå allmänhetens billiga fordringar till mötes, medelst nedsättning af degällande priserna — fått uppbära de otäckaste utbrott af den svartaste afundsjuka. Emedlertid, för att visa den otymplighet, hvarmed mannen i sina deduktioner gär tillväga, vill jag till vederlaggning upptaga hvarenda mot mig och mina fabriksa ster rikta :e anmärkningar. 4:0 Rörande tviflet, buruvida jag både drifrer handel och fabriksyrke, måste jag hänvisa til Bandels-, Embetsoch Bygg aiskol!egium, hvars aktade intyg herrn är för sma!bent alt underkänna. 9:o Påbördas mig, alt genom annonser i tidnirgarne til:kämnagifva mig åstadkomma och hafva lager af tillerkningar, dem jag aldrig sett. Hvad är det? Det r det amplaste bevis på, hur långt mannen kan gå i praktiskt oförnuft. Eller huru kan han eljest på ren, allvarlig prosa vilja inbilla någon annan än sina gelikar, all jag skulle bortkasta penningar på annonser om varueffekter, som jag icke eger, och derefter, vid spekulanSRS OTEROESRIR EON NORRA RETSERES OA OPCRES SAA