Aftonbladet – 19 maj 1849, sida 3

Bernhard stod stum ... pMin enda dotters hand, fortfor generalen, skull godtgöra dig ödets oförrätter ... dina ärorika bragde borde rentvå ditt fordom ärorika namn ... Detta var mil plan. Din, mig ännu då obekante, fars outsläckliga hämnd begär har inkastat brandfacklan i ditt svaga hjerta .. Likväl är det mig kärt, att till någon del se din skul förminskad ... Nu, Elisabeth! han vände sig till henne och fattade hennes hand ... den var kall som is ..-. Nt känner du allt, så väl din trolofvades skuld, som hvac kan lända till hans urskuldande ... Fatta ditt beslut! Det är redan fattadt. Till min sista andedrägt skal jag älska dig, Bernhard. .. Ornstedt bleknade ... pMin far, blekna ej! Er dotter skall vara er värdig .-. men tillhöra dig, min Bernhard! skall jag aldrig, aldrig Då en man kan uppoffra sitt lif för. kung och fädernes land, bör qvinnan för dem kunna uppoffra sin kärlek. Örnstedt emottog sin dotter i sina armar -.. Alskade barn, haf tack för dessa ordin Han ville föra henne ur rummet ... pNej, min far! Tillåt mig att taga afsked af-min. säll hetsdröm ! Hon närmade sig åter till Bernhard, som störtade på Hon upplyfte armarne, men lät dem åter sjunka .. Hon gick till dörren, vände sig åter, fästade på Berhharc sin slocknande blick, men full af outsöglig kärlek ..-. och försvann. Bernhard rusade efter till dörren ... den var stängd .. men han stötte upp den och störtade ut .-.På godset fanns en gammal invalid, som hade allting fritt i generalens kök. Han bebodde en liten stuga vc vägen, der slottsalleen började. Denne hade efter vanlig heten gått upp till slottet för att få sin middag, och fani