Hans majestät träffades den 11 förlidne månad af er fiendtlig kula från Fredrikshalls fästning ... ,Store, allsmäktige Gud! utropade Hesselgren i förtviflan. Har du då öfvergifvit det olyckliga Sverige?.. Nordens ära, nordens storhet är fallen ! Sedan Bernhard aflemnat bref till drottningen, hvilken nu, tvärt emot förr, huldrikt emottagit honom, skyndade han att besöka Dittmar. Den ankomne stannade öfverraskad på tröskeln. I amöblementet af sina rum, som var alldeles nytt, hade geheimerådet utvecklat en furstlig prakt. Han sjelf kon med öppnade armar emot sin son... Hans utseende vilt nade om triumf och segerfröjd, men ett hånfullt drag kring munnen, den vilda eld, som brann bakom ögats mörk: azur, skulle för en skarp blick förrådt, ur hvilken källs denna fröjd var hemtad. Så länge Dittmar umgicks med sina hämndplaner, vorc hans anletsdrag nästan oåtkomliga, liksom förvarade i en sluten bok ... Det gafs blott en enda menniska, hvars blick han ville undvika, och denne ende var ..-. Görtz. Hans hämnd var nu fullbordad ... boken uppslagen Och mången anade, om icke kände i honom, hvad har verkligen var. Dittmar införde Bernhard i sitt kabinett. Bernhard! Nu är då ändtligen mitt ändamål vunne ... din mors, din morbrors skuggor hämnade ... min fi ende ligger i stoftet! O, min son! Snart kan du itertag: ditt familjnamn ... och var öfvertygad, att ingen ätt : Sverige är mera lysande än din. Det bör ock blifva en belöning åt Örnstedt, som trott sig gifva sin dotter åt en fosterson, att se denne beklädd med en rang, långt öfver hans djerfvaste förhoppningar., Min far! är det bestämdt att prinsessan, om icke mörderska, likvisst medvetande, skall bli drottning ? Dittmar rynkade ögonbrynen. Pfålz-Zweybräckiska huset trängde sig upp på Sveriges thron, och till belöning för att den kom dit, rasade den emot oss. Nu hafva vi väl till straff derför krossat denna ätt; men för att lugna folket, tillåta vi denna Ul