Aftonbladet – 16 maj 1849, sida 2

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD ocpa KRÖNING ; ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. De gamla Caroliner kände icke fruktan, men något thesso likt, skockade sig likväl härvid kring generalen: hjerta. Han blef sjelf så bestört öfver denna för honor nya känsla, att han, då tåget uppstämde sin melankolisk; sång, och satte sig i rörelse för att företräda honom, ha stigt ryckte in sin häst, hvilken det sedan var omöjlig att få fram förbi de första eldarne... Det var nära at ga honom, som det gick hans kung med den istadiga hä sten på vägen till Stralsund från Turkiet... ? Hvad kan annat möta mig, än sorg och bekymmer? utropade ban; hvad annat vänta mig i det öfvergilns slottet ? . -Det der är en förskräcklig häst, hans höga nådb in föll fogden. ,Jag tycker hvad nådig fröken skulle vars rädd, om hon :. Min dotter! utropade generalen med värma. Mir dotter! mitt hus är icke öfvergifvet... min älskade Elisa beth väntar mig! o Bestört såg fogden på honom, men Örnstedt gaf ej ak derpå; han satte sporrarne i det ädla djurets sidor, häste flög fram förbi det sjungande tåget och stannade inom f ögonblick framför slottstrappan. Slottet var illumineradt, mareschaller brunno rund kring gården. Både fogden och åldtfrun hade yrkat der pi, och Frisabeth ake velat göra dem misslynta med e ägran. ör öfrigt anså Uhörli hennes fars ankomst firades — för ganska tillbörligt at . Hon var ännu sysselsatt med att stöka i fadrens rum då hennes kammarpiga kom inspringande. — 0 AA. BB. M 1-6, 8-—13, 15—17, 20—29 sr —A0. 49, 44—46, 48—50, 52, 2. 56, 58. 45. Cm oh dv 2: 73. 75, 76,79—081, 83, 86, 89,92, 93, 95, 98, 101, 102, 104 405, 107, 108 och 110. ,