Aftonbladet – 15 maj 1849, sida 2

gynte sina rådplägningar; månne icke en ibland de första och vigtigaste frågorna då skulle, här såsom annorstädes, blifva denna: Huru ,skall man mildra de tunga pålagor, som hitMills tryckt nationen synnerligast den närande delen af densamma ?n Men om detta kan förutsättas, hvarföre icke då benämna dessa föreningar efter ett af deras vigtigaste syftemål — i synnerhet som de då få ett namn, hvars betydelse mängden genast begriper? Intresset för dessa sällskaper kan då först blifva allmänt, när hvar man klart inser åtminstone nåcot af deras syften i allmänhet, jemte det gagn, han enskildt kan hoppas af deras verksamhet. Ailmogen skulle sannolikt understödja dessa föreningar ifrigt, och äfven med penningar, om så behöfdes, om den kunde påräkna att i en framtid se sina utlagor till kronan minskade, och att den idoge odlaren finge åt hustru och barn behålla något mer af sin mödosamt förvärfvade skörd.n Måhända vore det möjligt, att genom dylika förcningar få tillsamman denna nationalförsamling, hvars laglighet till och med blifvit erkänd af de konservative i deras förnämsta organ Tiden, när de trotsande utmanade det liberala partiet att tillvägabringa en sådan församling, om det kunde. I oInsändaren slutade sin framställning med denna önskan: Måtte i Sverige uppträda en annan Cobden, och han skall ej sakna anhängareln Författaren i Linköpingsbladet JM 26, för den 31 Mars, uppträdde mot både skatteföreningsförslaget och förslaget till sjelfva benämningen. Detta namn) — yttrar författaren i Linköpingsbladet — skulle i insändarens tanke väcka ett varmare och allmännare deltagande för sällskaperna äfven bland allmogen, eller, man Aunde med andra ord säga, det skulle blifva ett lysande lockbete, hvarmed man kunde mana den dumma hepen, som blott ser på namnet och ytan men ej på saken och gagnet, att nappa på kroken och till och med i händelse af behof lösa på pungen. — Afven vi tro visserligen att en fångst på detta sätt möjligen kunde göras och en tillökning i antalet af antecknade sällskapsledamöter vinnas; men om dermed något vunnes för den sak reformsällskaperna gjort till sin, s nes oss högst problematiskt. De på detta sätt inlockade ledamöterna skulle antingen icke förstå att bedöma halten och beskaffenheten af sällskapets förhandlingar och verksamhet, och hvad fördel kunde detsamma då af dem draga, mer än den enda skenbara, att inför allmänheten skyldra med en viss måprngtalighet, eller ock snart fipna att de blifvit narrade af en falsk skylt och i följe deraf fatta motvilja för hela saken. Ty icke kan väl ändock meningen vara, att dessa föreningar skulle lemna representationssättet helt och hållet ur sigte, för att selsätta sig med utarbetande af förslager till skattenedsättning, förslager, som aldrig kunna genomdrifvas, så länge ingen förändring i representationssättet egt Tum. Ftt svar af insändaren följde i Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning JA 102, hvari ins. vidare utvecklar sina tankar. Han förklarar deri, att då han föreslog bildandet af skatienedsättningsföreningar, var det ej hans afsigt att denna benämning skulle blifva hvarken wett lysande lockbete, eller, såsom artikelförf. äfven uttrycker sig, en falsk skylt Dessa föreningar skulle nemligen söka utforska: 1:o Orsakerna, hvarföre folket i allmänhet och allmogen i synnerhet äro så hårdt beskatlade? y2:0 Genom hvilka medel man kan hoppas att Iskyndsammast erhålla nedsättning i skatterna? , Våra skattenedsättningsvänner, — fortfar insändaren slutligen — ,hvilka, enligt art.-författarens eget medgifvande möjligen kunde blifva rätt många, skulle sannolikt efter begrundandet af den första frågan komma till samma öfvertygjelse, som arl.förf. sjelf, nemligen: att det ej vore skäl att sysselsätta sig med utarbetande af förslager — till skatte-nedsättning , förslager, som aldrig kunde genomdrifvas, så länge ingen förändring i representationssältet egt rum. Der hafva vi alltså första vilkoret för en skyndsam nedsättning i skatterna. Men art.förf. menar, att sedan de gjort denna upptäckt, skulle de fatta motvilja för hela saken. Detta tror sig ins. emedlertid med godt samvete kunna bestrida. De, som på detta sätt blifvit öfvertygade om omöjligheten, att genom något annat medel än en ändamålsenlig representationsreform ernå en bättre samhällsställning, skulle uppbjuda allt för att beträda denna väg — den enda, som öppnar någon utsigt att nå det åsyftade målet — och sluta sig till de redan bildade reformföreningarne, betraktade som centralföreningar. Men på det att dessa skattenedsättningsföreningar skulle komma att uttrycka folkets verkliga tanka, vore det nödigt, att sådana bildades öfver hela tandet. Och detta tror ins. skulle möjligen kunna årtadkommas derigenom, att allmänheten uppmanades att, någon viss dag, då den vanligen sammanträffar och har ledigt, t. ex. midsommarafton och midsommarsdagen, öfverlägga härom. Deita semtidiga och gemensamma sträfvande skulle, på samma gång det lifvade de mera tveksamma reformvännernas mod, i hög grad förlama deras motståndares intriger. Ännu ett ord: art.förf. har med ett visst förnämt hån talat om den dumma hopen,, såsom det tycks i anledning af insändarens åsigt, att mängden ej rätt begriper betydelsen af ordet reform. — — Om ins. begärde att af art.förf. få veta betydelsen af de kinesiska tecken, som man tid efter annan sett i en annons i Aftonbladet och art.förf., hvilket I lär sannvolikt, ej kunde besvara denna fråga, skulle -sista binamnet vore ju då högst olämpligt? .. insänd. begå en stor orättvisa om han derföre kallade art.förf. dum! Ty hvad som t. ex. i dagarne före midsommaren vore för art.förf. kin a, skulle jn kunna midsommarafton och midsommardagen möjligen blifva honom begripligt på ren svenska, och det ust ett sådant ljus, men i afseende på reformfrågan, Iskulle vid samma tid kunna uppgå för hvad art.författaren kallar hopen, i fall skattenedsättningen lvid den tiden vore ett gemensamt rådplägningsämne i hvarje stad och hvarje socken. EE — Vi meddelade i gårdagsbladet hufvudsakliga innehållet af en regeringens skrifvelse till riksgäldskontorets herrar fullmäktige, angående uppköp eller belåning af räntebärande obligationer, för sådana medel, hvilka efter nyligen verkställd kronouppbörd till riksgäldskontorets disposition influtit. Afsigten med denna åtgärd synes vara, dels att under nuvarande tillfälliga penningbrist