Aftonbladet – 12 maj 1849, sida 3

rn Hera herrligt lofvade iche början att förverkliga dessa drömmar ... oo oMen ödet hade ett ord med i laget... I : I Inga stora bragder skulle besegra hjelten... utan guldet, det snöda g udet skulle gifva dödsstöten åt Carl. och makten at hans rival... Cerl föll vid Pultava... Petter gick segrande från Pruth. Iyktet utbasunar barbarens lof, och skändar hjeltens minne. Hyktet är mensklighetens uslaste -domare. Det hegagnar skenet till samvete. och utgången till I as nt oHerre, ske din vilje! men din hand hvitar tungtlo suckade den gamle generalen. O, måtte jag snart få hvila mitt trötta hufvud i grafven. för att i en bättre verld få möla min honung! Mämndens dag måtte väl en gång tunda! Och då... ve dig, du nya Babel! ss din grund ggores unde shall irra bland ruinerva af det fordna väl det. och förgäfves söka sin borg! Fördjupad i dessa, icke synnerligen glada tankar, nalkades han gränsen af sitt gods. der. vid en vägens krvökning ett bländande sken slog hästen i ögonen, så alt han 2jorde ett häftigt språng åt sidan. Fesden bade velat, efter sin bherres och husbondes så mångåriga frånvaro. fira hans återkomst med någon högtidiighet. och den förnämsta crantåten bestod 2f stockeldar på ömse sidor om vägen. Alla undersåter voro kaltade alt der mölla stu herre. Men. det var GPika hkunsssor Generalen hade skrifvit till fogden. att all hans hbetjening skulle ha sorgfior på bälten och om armen. och att föstet på hans jägares huggare skulle dekoreras på samma sätt. Detta var ock alit väl bestäldt. Den starka vinden. som dref tjocka mm olmmassor öfver synkretsen. afsöndrade stundom lågor ifrån eldarne. och holade ibland att utsläcka dem. Stundom upplyste den derigenom nejden med ett bländande skeu. stundom utbredde den ett sorgligt skimmer deröfver, liknande det, då kung Carls lik fördes till högqvarteret. och en sång uppstämdes med så sorglig melodi, att den i detta afseende gerna kunde gälla för likpsalm... tv