Aftonbladet – 12 maj 1849, sida 3

or rn RA At SRB OS ER RE TE Hafva herrarne bär beslutit bylla prins gade han. oJaln vÄr detta oåterkaleligt?. ,Oåterkalleligt !s Nåvällv svarade han. Jag har tjenat kung Carl, och kommer aldrig att tjena hans ..... Han skyndade bort. lät samla sitt regemente, tog alsked af officerarnue, utnämnde öfverstelöjtnanten till thef tilldess hans kongl. höghets ordres kunde hinna framkomma stack sin värja i slidan framför regementets front, unde; förklaring alt hon aldrig mer skulle dragas af hans hand gaf hästen sporrarne och försvann. Tio minuter derefter var han på väx till Skåne. Mer äfven derstädes hade grefve tvilenstjerna. dagen förut tagit hyllning för prinsessan. Nu återstod honom intet annal. in alt. sedan har I in om afsked. resa till sitt gods, der Elisabeth för närvarande vistades ensam. Frihervinnan Posse hade för ect dödsfalls skull nödgals begitva sig till Stockholm FYRATIONDE KAPITLET. Under tiden hade både jul och nvår så ten. På runstafven sted redan hörnet vanliga sysslorna, som under tjugn dygn höul med fördubblad ifver. Örnstedt anträdde sin resa till Halland. 0 sin talrika betjening. . Det skymde redan om qvällen. då han komi närheten af sitt bem: man kunde nästan kalla det: stött. En skarp. kall vind hven ifrån hafvet. och hotade att utbryta i urväder. Böljorna röto på afståud, och sorgliga voro de tankar, som bvälfde sig i den gamle hjeltens bufvud. de känslor. som fyllde havs bröst. Tan genomgick sitt öfventyrliga Hf. Han påminte siv. då han. ännu yngking. tänd af stridslust och ärelystnad, slet sig ur en älskad makas armar, för att följa hi Carls fanor. och drömde om segrar. om lysande hra ör, och Om. huru den unga örnen skulle flyga bem till boet igen. rikt belastad med ära och byte. och huru den gloria. som omstrålade hjoltekonungens panna. skulle sprida sina strålar öfver alla hans krigare.