Aftonbladet – 11 maj 1849, sida 2

OR JU VV sätta i fråga ga, om Cj obestridliga fakta bekräftade dessa oväntade händelsers verkliga tillvaro. Flera tyska blad äro så öfverfyltda med underrättelser. om ungrarnes lysande vapenbragder och deras gereralers utmärkta föltherretalanger, att 90 villrådiga om hvad vi skola meddela af alla dessa intressanta berättelser, då utrymmet blott medgifver intagandet al en obetyd! ig del devaf. En korrespondens till ett berlinerblad, direkte från Ungern, meddelar följande intressanta redogörelse för armdternas ställning och rörelser: Den österrikiska armdöen bestod, ef:er dess återtåg från Pesth och Ofen, af trenne, genom Dembinskis kioka operationer, från hvarandra skiljda kårer. Banen Jelluchichs afdelning, bestående af kroater, några bataljoner infanteri af reguliera böhmiska regementen, samt ett regemente tungt kavalleri, rezementet Wolmoden, skuile betäcka Ofen: men dessa trupper hade biifvit afskurne frin hufvudarmen, genom en djerf rörelse af general Vetter, hvilken vid Földvar satte öfver Donau och ockuperade Vesprim-Stublweissenburger ebausscen, och nödgades, för att icke blifva innesluten i det oförsvarbara Ofen, söka rädda sig genom en skyndsam reträtt söderut, i riktning mot kroatiska gränsen. Men äfven denna väg var redan spärrad; vid Kis-Ber stod redan generat Vetter med sin kår, som blifvit förstärkt af Tolnisnå samt Eisenburgs och Solods kopiuitatens landstorm, och banen blef der så totalt slagen, att hans kår ej mera existerar och ban sjelf begifvit sig på flykten åt sydost, sannolikt till Essegg, der han svårligen kan undgå att råka i händerna på general Perczels talrika friskaror. Den andra armåöafdelningen, omkring 25 å 30,000 man stark, under generalerna Weldens och Seklicks kommando, sökte, för att icke likaledes blifva afskuren, verkställa sitt återtåg till österrikiska gränsen, från Ofen, på högra sidan Donau öfver Gran, Acs och Raab, nien upphanns af den förföljande ungerska armåön, under Guyons och Klåpkas befäl, vid Acs, der den angreps och blef slagen, så alt ruinerna af denna kår, och sannolikt dess af ungrarne ej upphunna avantgarde, gingo öfver österrikiskt-ungerska gränsen vid Bruck vid Leitha, och försökte samla sig vid Parendorff, nästan under Wiens murar, der Welden har silt högqvarter. Den tredje kåren, kommenderad af generalerna Wohlgemuth och Jablonowski, hade blifvit förstärkt med de från det öfre Slovakiet tillbakaträngda truppafdelningar, utgörande 16 a 20,000 man, blef vid Neuhöusel angripen och slagen af Cörgry, så att hela ön Schiätt måste utrymmas och vägen blef öppen till Pressburg, hvilken stad, efter öfverensstämmande wnderrättelser, redan skall vara i insurgenternas händer. Lika så vigtiga och fölidrika äro operationerna på ungrarnes yttersta norra flygel; hela Waagdalen har blifvit rensopad från österrikare af en ungersk kår, till större delen bestående af Czikas (herdar), utgörande 15,600 man, så att Sullcin, S:t Marton och Czacza vid mynningen af Joblunka-passet, och i följd deraf äfven sjelfva passet, blifvit besatte al ungrarne, hvarigenom ett infall i österrikiska Schlesien och Mähren är möjliggjordt.n Uti en skrifvelse från Wien af den 1 Maj heter det att de kejserliga redan nödgats uppbryta från lägret i Parendorff; att Pressburg verkligen blifvit utrymdt af de kejserliga trupperna och att ungrarna redan skola hafva inryckt i staden; att Jellachichs kår vid KisBer blifvit totalt sprängd, att banen sjelf flyktat, och att en del af hans här inträdt i magyarisk tjenst; att Welden blifvit fullkomligt slagen vid 4ecs, Raab och Neuhöusel och att regemen:et Zanini öfvergått till ungrarne, samt slutligen att Kossuth förklarat Ungerns oafhängighet af Habsburg-Lothringska dynastien uti ett manifest till Österrikes regering och folk. Nationalzeitung, af den 5 dennes, meddelar om denna betydelsefulla vändning af ungerska insurrektionen följande mtressanta artikel: Det vigtigaste, som i dag är alt meddela oro Ungern är sjelfva urkunden, hvari detta land på riksdagen i Debreczin förklarar sig oafhänsigt al huset Habsburg-Lothringen, samt ungerska konungariket, jemte Siebenbärgen och Kroatien, förklaras för en sjelfständig republik under en ansvarig president. Deana urkund är af följande lydelse: Den 44 April af. året 4849 blir ett oförgängligt ninnesmärke i Ungerns historia. Nationens representanter församlade sig denna lag i Debreczin, i deras vanliga rådplägningssal, för aut lösa en af hufvudfrågorna i deras stora uppgift. och för att afgöra Ungerns och det i spetsen för letsamma befintliga Habsburg-Lothringska herrskarcwusets öde. Men på det att de beslut, som kunde komma att fattas, måtte ske med så mycket större sffentlighet och formlighet, hölls rådplägningen i de ;eformertas stora kyrka, i närvaro af tusentals bland olket. Ludvig Kossuth, presidenten i landsförsvarsutskotet, afgaf berättelse om vår tappra krigshärs vunna Itslag och segerrika framgång. Han framhöll särskildt den omständigheten, att tiden nu vore komnen, då Ungern borde afskaka sina trehundraårig jettrar, intaga en sig värdig ställning i Europe taternas fränds kapskrets, och komma på det rena ned den dynasti. hvilken, genom sina oupphörliga eneder och outtömliga förräderier, har lättsinnigt och ör alltid bortgycklat det storsinnade, i sin twillgifenhet förut så orubbliga folkets kärlek och trohet. Detta beslut inom natienalförsamlingen kräfves af olket, som troget och med fosterländsk beredvillighet ir vår frihetsstrids bördor; det fordras af vår tappra srigshär, som offrar sitt If för fäderneslandets räddning; det fordras af den omständigheten att man i len curopciska kongress, hvars hållande åsyftas, icke kan besluta utan oss; kortsagit: fäderdeslandet, verlten, Gud sjelf uppfordrar representantförsamlingen rtill. I följd häraf uppmanade hr Regeringspresidenten il följande bestut: rs larmad laglignn pf: AEA