Aftonbladet – 10 maj 1849, sida 3

Mm ppm fallt; honom dömmer vår herre. Mins ni hur det står i kung Carls egen bibel... Det är förskräckligt att falla i lefvande Guds hand... Bären då, i Jesu namn, bort liket! Sedan får hvar och en svara för sitt!, General Schwerin håde underrättat general Duker, näst konungen högste befälhafvare på stället, och afskickat Siquier till generalissimus, prinsen af Hessen, hvars höggvarter var Torpum, tre qvarts mil från, det kungliga. Huru förvånad blef icke Siquier öfver olikheten dessa båda höggvarter emellan. Carl hade varit till finnandes i löpgrafven midt ibland sitt folk. Prinsen satt, jemte sina officerare, till bords vid en så kräslig måltid, som möjligen kunde förskaffas. Siquier inträdde... Prinsen såg forskande på honom -..Han nalkades efter en djup bugning, och hviskade i prinsens öra: Kungen är skjuten.n Prinsen hviskade dessa ord till sin granne, och så vilare, laget igenom; hvarpå herrarne, utan att yttra minsta oro eller anse underrättelsen annorlunda, än i sin ordNing, sköto stolarne ifrån bordet... Supån var förtärd, och det enda som nyheten hjelpte hberrarne ifrån, var bu.eljen. De skyndade ut, och till häst, till häst! Det var djefvulenn, sade en adjutant skrattande, hvad vår generalissimus rider i denna qväll... Kung Carl sjelf, alig 1 åminnnelse, red inte värre. Ingen af befälet vid armden hade det undgått, att anlag mot konungens lif var å bane. Också hade både geieral Däker och Örnstedt besvurit kungen att stanna i in hytta, åtminstone denna afton; de väntade och hopades på Görtzens ankomst. Likväl träffade dem nyheten cke oförberedda. Stjerneld!, sade Däker till sin adjutant. Bofstycket sar lyckats, men jag bar lust att sätta p för det andra. skynda till hertigen och säg honom, att om han vill afvärja suveräneteten, och styra riket efter den store Gutaf Adolfs regerimgsform, svarar jag för alt thrönen är ans, ty armeen är holsteinskt sinnad, men fort!, (Forts. följer.)