Aftonbladet – 10 maj 1849, sida 2

DE SAMMANSVURNE, MORD ocH KRÖNING. 5 ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. TRETTIONIONDE KAPITLET. Den tredje dagen ingick. Det var en söndag... Ho är den, som utan djup rörelse skärskådar dessa sista timmar af kung Carls återstående lif. De äro lika lärorika, som uppbyggliga för hvarje sann kristen. Han lefde, som vi veta, helst bland sina soldater, och af dem erhöll han ofta upplysning om saker, hvyarom her: rarne trodde honom i fullkomlig okunnighet. Dessa sednare dagar hade han ej saknat varningar Broms var: den, som gick förbi de begge franska office. rarne: han kunde ej tala språket, men förstod det ganska bra. Ifan hade hört hvad vi nyss upptecknat af deras samtal. Hela tiden förut hade det väckt hans uppmärksamhet, att kungen ständigt var liksom belägrad, och således omöjligt att träffa honom ensam. Han skref en biljett, deri kungen varnades för falska vänner. Söndagen vore farlig och hans majestät borde särdeles under ioppet af den vara på sin vakt... Han hade den djeri heten att sjelf framlemna den ... Kungen läste den, och kas tade den på elden. Så mycket sining ock odlertid varninge.v att han afskedade sin om. ? Hvem vat, nd OM, p Ujetten? Om nåd, ers Majestät! jar ha. skrifvit den! svarade Å Har du hört andra, än dessa be. 5e Fransmän, yttri sig härom ? b Ers majestät! Det är mycket man hö. ch deraf kar draga slutsatser, men icke leda i bevis. mn ad jag vet, är. ) 32 A. B. M 1—6, 8—13, 15—17, 20—94, 27-99! B1—534, 57—40. 42, 44—46, 48—50, 52, ö5, 56, 58, 59, 62, 64, 67, 70. 73, 75. 76,79—081, 83, 86, 89,92, 93. 95, 98, 404, 10.7. 104; 405 och 107. ye