Aftonbladet – 10 maj 1849, sida 1

UTRIKES. DANMARK. — 1 danska tidningen Fädrelandet lemnas iföljande notiser om danske amtmannens i Veile amt, Orla Lehmanns behandling: Då hr L., som uppehöll sig i Veile, kl. 2 erhöll tidning om Koldings brand och befolkningens blottställda belägenhet, fattade han det beslut att genast begifva sig dit, enär denna stad nu var den, som jinom hela hans amt mest fordrade hans närvaro. IUnder vägen blef han underrättad om att de daniska trupperna åter lemnat Ko!ding, hvarigenom han för sin personliga säkerhet visserligen vore mycket exponerad vid att begifva sig dit, men å den andra sidan syntes honom hans närvaro i Kolding just under sådant förhållande vara dubbe!t nödvändig; han beslöt alltså att i alla händelser fortsätta resan fram, hvilket också billigades af general Rye, den Lehmann träffade under vägen. Han bestämde derför, att öfverauditör Stockpeth skulle tills vidare öfvertaga amtmanskapet i den af fienden obesatta del af amtet, och begaf sig nu till de fiendtliga förposterna, som stodo ett obetydligt stycke norr om Kolding. Vid begge förpostkedjorna mottogs han med artighet, officerarne förklarade att han icke det ringaste hade att frukta för sin person (wir sind ja keine Barbaren !,), och att generalen säkerligen skulle finna sig serdeles tillfreds att få en högre embetsman till att leda förrättningarne på stället. I Kolding förändrades likväl tonen. Sedan hr L. några ögonblick samtalat med borgmästaren på stället öfverauditör Qvistgaard, blef han af dedragoner, hvilka ledsagat honom från förposterna, förd till den i staden då högstkommenderande, cn öfverste S:t Paul. Här blef han omringad af stojande personer; cen lade hand på honom, men släppte honom, då L. anmärkte att han var värnlös, en officer utfor mot honom i oqvädinsord, öfversten sjelf viile alideles icke höra talas om att Lehmann hade sjelfmant infunnit sig för att uppfylla sitt embetsåliggande. utan hotade med att läta binda honom och befallde dåragonerna att hugga ner honom så vida han försökte något motstånd under vägen till general Bonin i Vonsyld, dit L. anhöll atv blifva förd. Lehmann affördes nu till häst och följd af en larmande skara. I general Bonins qvarter mottogs L. med höflighet, men generalen trodde sig, liksom öfversten i Koiding, icke kunna antaga att Lehmann verkligen först efter underrättelsen om Koldings brand bade lemnat Veile, och han förklarade helt kort och godt hr Lehmann för en alltför vigtig person, till att ban vågade på egen hand afgöra om honom. Han ansög sig derför böra sända honom till det höga ståthällarskapet för hertigdömena. Detta verkställdes också, med förbigående at den högstkommenderande generalen, och L. affördes till staden Slesvig, der han blef öfverlemnad åt krigsministern, Jacobsen och som fånge insatt på Gottorps slott.n Från Kiel berättas under den 27:de, att en dansk parlamentär dagen förut hade till Fredriksort bragt tillåtelse för neutrala skepp att löpa ut, hvaraf också genast de förut afvisade svenska fartygen hade betjenat sig. ITALIEN. Angående förhandlingarne mellan Neapel och Sicilien berättar en fransk tidning följande: Vi hafva erhållit underrättelser från Sicilien af den 23. Fiendtligheterna hafva upphört och på ön råder sannolikt i detta ögonblick fullkomligt lugn. Sicilianska uppresningen är således slutad. Amiral Baudin har ånyo mottagit Sicilianernes bemedlingsuppdrag och jemte franska sändebudet begifvit sig till konungen af Neapel, som var i Gaöta. Vid första konferensen samtyckte konungen att inställa de militäriska operationerna, dock under vilkor att regeringen i Palermo obetingadt underkastade sig. Konungens adjutant öfverste Nunziante, reste genast till Neapolitanska armeens hufvudqvarter. Sicilianska regeringen å sin sida, nedstämd genom Catanias, Syrakusas och Augustas intagande, utnämnde ombud för att underhandla med general Filangieri. Underhandlingarne fortforo ännu vid ångbåtens afgång, men man ansåg frågan så godt som afgjord. En provisorisk junta hade sammanträdt i Palermo för att upprätthålla ordningen tills den kungl. regeringen åter inträdti sina funktioner. Nästan hela sicilianska ministeren, med dess chef Ruggiero Settimo, hade inskeppat sig på engelska linieskeppet Bellerophon för att begifva sig till Malta. Andra af hufvudpersonerna i Sicilianska revolutionen, såsom general Mieroslawski, hafva ankommit till Marseille. — 2