man. Men nu är det som det är... Och vi äro sju... jemnt en vecka... derutöfver får han ej lefva! Vi kasta lott om dagarna.n Rätlt! menade Stjernros. Jag skrifver lotterna. Det skedde, och han kastade lotterna i en hatt. Den yngsta drar först! sade han, med forskande blick på de omkringstående. Bernhard gick fram... hans hand darrade icke, men han kände ett krampdrag i sitt hjerta, då han drog lotten Hans dag blef den sista... Tacksamt höjde han sin blick mot höjden; en skymt af hopp fick åter insteg i hans bjerta. Schultz drog... Således första dagen, sade han kallt. Andra lotten föll på Creutz... Tredje på Stjernros.. Falla skall han! utropade denne, i det han svängde lotten öfver sitt hufvud; falla skall han, om än erkeengelen Michael höll sköld öfver honom! Skansen var eröfrad, dagen förliden. Kapten Schultz var tvungen att finnas på en annan sila än konungen; de sågo hvarann först, sedan allt var förbi, och Carl, omringad af sin segrande här... alltså blef han fri från gerningen. Kungen tackade alla, och förklarade dagens pris tillkomma öfverste Bousquet, som varit den första på vallen... Att han sjelf var den andra, hade de flesta sett... Sednare på qvällen flammade ett starkt norrsken. Stjernros vandrade ensam, intagen af dystra tankar, utanföi skansen, liksom han hade behöft inandas svalka mot sir inre brand, då en man, insvept i simpel blå kappa, nal. kades honom. Stjernros!, frågade helt sakta den kommande. Ja! svarade denne med hög stämma. Tyst; tyst! Kungen är inte stupet...?, Nej! och likväl föreställde både Megret och jag ho nom faran af att stå midt i elden... Det gjorde honor bara etter djerfvare, och kulorna nedföllo kring honom alldeles som kring Luxemburg, enligt folks påstående ... Stjernros . ..!I Nå ss?