förhållanden är mycket afvikande från hvad som nu i densamma är gällande. De höga, luftandande djuren hafva ännu sin historia att genomgå på skådeplatsen af stora kontinenter. Det är i den tertiära perioden vi lära känna dem. Den tertiära perioden är djurlifvets nyare tid, sträckande sig från slutet af den tid, då vida haf betäckte storå delar af jorden, ur hvilka haf de neptuniska lager afsatte sig, som kallas kritformationen, till den tid då menniskan uppträdde. Den tog ej en enda djurart af något slag i arf efter den sekundära; men mellan båda måste hafva legat en tid, då högst betydliga förändringar föregingo i jordytans massförhållanden, då kritlagren och flera, på hvilka de mångenstädes hvila; lyftades upp eller sänktes ned, eller till en del bortfördes af vattnet. Apenninerna, hvilkas kedja består af stupande lager af kritformationen, lyftades upp och bildade en läng och smal rygg, hvars begge sidor derpå sköljdes af ett haf, deri de s. k. Subapennina, på förstenade Mollusker så rika tertiära lagren afsattes i horizontella bäddar, såsom de ännu ligga. — Pyreneernas plutoniska kärna, med dess äldre paltcozoiska lager, tog sin nuvarande höjd af ända till 44,060 fot, och reste dervid upp de lager af kritformationen, som afsatt sig på dess sidor, och i det haf,som åter bröt sig mot deras mur, bildades de tertiära lager, som nu synas vid dess fot, ännu horizontala, ehuru upplyftade till 300 fot öfver hafvets niveau. Sådana och flera andra voro de betydliga förändringar, som af plutoniska rörelser förorsakades under denna långa mellantid. Ett annat fastlandets förhållande till hafvet, än som förut varit gällande, framkallades härigenom. Stora kontinenter tillkommo, hafvet delades i skiljda områden; ty vi finna märken af stora floder, som till ett haf medfört en mängd af landets djur. I den del af Europa, der nu London, Paris och Bräössel äro belägna, var i tertiärperiodens början en vik af ett haf, deri stora floder tömt sig; det bevisas af de försteningar, som inneslutas i de lager, på hvilka dessa stora-städer och deras: omgifningar hvila. Försteningarne i den :s. k. London-leran, som med mer än 4000 fots mäktighet råder på båda sidorna af Themsen och långt inåt landet samt utåt Nordsjöns kust ända förbi Yarmouth, äro alldeles desamme som i den s. k. calcaire grossier under Paris och dess omgifningar, som i århundraden lemnat byggnadsmaterialet till denna stad, och hvars massa, liksom kritan, består af idel polythalamier och omvexlar med lager af gips och mergel, deribland lager tydligen afsatta af sältvattens floder. ee On Scheppey vid Tbemsens utlopp är en rik fundort för den äldsta tertiära periodens växter; man har der funnit flera hundrade arter af förstenade ofta till svafvelkis förvandlade frukter af tropiska växter, somliga mycket nära öfverensstämmande med frukten afett Amomum, som vi kalla kardemumma, andra med meloner, andra åter med Cocospolmens frukt, eller med skidor af Acacier, men alla med växter, som nu tillhöra de varmare trakterna, isynnerhet af det södre Asien och dess öar. På andra sidan — i Pariserlagren — ligga aftryck af palmer, således äfven der er tropisk vegetation, men utan trädformiga Ormbunkar, utan Calamiter, utan Lepidodendrer. Bland de förstenade växterna på Sheppey ligga också skeletter af ormar — det är första gången denna form uppträder i djurens historia. Prof. har redan förut antydt huruledes dessa öfverhufvud tillhöra kontinenten; det är nemligen arter af de icke giftiga ofantliga ormarne, beslägtade med Amerikas Boa eller Asiens Python. Sådane ormar lefva nu endast i de heta trakterna af jorden och de lefva helst af varmblodiga djur, af foglar och däggdjur. Däggdjurens typ uppträdde, såsom förut visats, i den äldre Juraperioden, det var en liten insektätande Marsupial, som först framstod på jordens fastland. Det har blifvit antydt, huru efter denna period en lång tid förflöt, under hvilken stora och djupt ingripande rörelser i den fasta jordskorpan föregingo, och det är med tertiär-periodens inträde, sora däggdjursformationen framstår på en gång utvecklad i sina hufvudformer. Ty i det land, hvars floder göto sig i en hafsvik, på hvilkens fordna botten Englands och Frankrikes hufvudstäder nu äro byggda, i detta land — som sannolikt sträckte sig långt åt vester, der ru Atlantiska oceanen är och slöt sig dit, der Amerika nu har sin östra kust, medan det öfriga Eurcpa till stor del var ett haf, der endast bergskedjor, sådana som Apenninerna och Pyrenterna, bildade små ögrupper — der lefde bland palmer och Pandarus-lika träd och Acacier och aromatiska örter, en mångfald af däggdjur. Visserligen funnos der redan några former, som ännu tillhöra denna del af jorden, ehuru med helt och hållet andra arter: Räfvar, Flådermöss, Ekorrar, Hasselmöss, och i hafvet Delfiner och Hvalar; men jemte dem andra, som nu äro der främlingar, såsom Apor, Marsupialier och, talrikast af alla, Tjockhudade däggdjur (Pachydermer). (Slutet följer.) — Två danska missöden under innevarande