Aftonbladet – 9 maj 1849, sida 2

PROFESSOR 8. LOVENS ÅTTONDE OCH SISTA FÖRELÄSNING. (Forts. fr. måndagsbl.) Professorn erinrade nu, huru vi bkittills hafva sett le olika djurformerna uppträda på jorden: Stråltjur, Mollusker, Leddjur och sist Ryggradsdjur, och huruledes hvarje af dessa klasser först börjat med ormer, som i ett eller annat hänseende voro af läsve organisation. Af Ryggradsdjur bade fiskarne appträdt redan i den paleozoiska perioden, Reptilier Trias cch foglar, ehuru af dessa endast finnas fotspåren, i sandstenen. Nu framstå Däggdjuren. Det är små, insektätande däggdjur, hvilka nu för örsta gängen uppträda såsom representanter af denna ljurrikets högsta organisationside, men ej af de nu efvande insektätande däggdjur, såsom Näbbmössen, elkotten eller Mullvaden, utan af en form, som nu rekommer endast på Nya Holland och närgränsande kontinenter. De första däggdjuren, så vidt man ännu känner, voro af Pungdjurens (Marsupiaiernas) märkvärdiga ordning. I ett af de föregående föredragen hade professorn visat huru denna afdelning af däggdjurens klass afvek från sina samslägtingar genom hela sin utveckling, bufvudskålens form, hvars ben, såsom hos unga individer af andra däggdjur och hos vissa repilier, ej någonsin sammanvexa, genom vissa taiförhållanden i tandbyggnad, samt slutligen derigenom, aut de i bjernan sakna ett parti, som äges af de öfriga däggdjuren; prof. bade då också antydt, huruedes denna ordning inom sig innefattade grupper, sinsemellan olika och hvar och en motsvarande nåen: af de andra ordningarne, hkuruledes t. ex. Kanguru-djuren äro gräsätare, ja som det vill synas t. 0. m. idislare, samt således representerande inom sin ordning de idislande djuren i däggdjurens klass; huruledes andra, Phalangisterna, motsvara Aporna, zenom att äga den inre tån på bakfötterna utbildad iil tumme samt lång och prehensil svans; huruledes Wombatl-djuret är Gnagarnes förebild, ett nattiigt djur med två framtänder i hvardera käken och gräfvande hålor i jorden samt lefvande af rötter (såsom Råttan, Lemmein och Haren); huruledes Dasyurus och Thylacinus med de stora hörntänderna och de skärande kindtänderna äro rofdjur, såsom Vesslan och Mården. medan Perameles och Myrmecobius, med sina mångspetsade kindtänder, äro insektätare, såsom Näbbmössen och Igelkotten. I några lager af Juraformationen vid Stonesfield i England fann man för mer än 30 år seden en liten tumslång underkäk förstenad i skiffern; flera hafva sedermicra blifvit funna, och genom noggranna undersökningar har det blifvit satt utom allt tvifvel, att dessa käkar alla tillhört insektätande djur af Marsupialernas ordning, närbeslägtade med den nu på Nya Zeeland lefvande Myrmecobius. I högre grad märkvärdigt är det då, både att den första form, som af den högsta djurklassen framfräder. på jorden, i hufvudskålens bildning och, som det vill synas, i hjernans beskaffenhet visar en viss embryönell karakter, såsom hos de först uppträdande Molluskerna och fiskarna, och att den tillhört en ordning, som inom sig sjelf liksom förespeglar de olika brytningarne af däggdjurens hela klass. Beträffande storleksförhållandet mellan de djur, hvilka hittills framstå på jorden, så finner man reptilerna vara de största bland forntidens djur, då dessa jättelika bildningar nu visa sig hos Hvalen, Plefanten och Noshörningen — och bland de lägre, hafvets. djur äro Amnfoniterna de största, då deremot nu Nautilus, som representerar denna form, är af ringa storlek, jemförd med Sepierna och många Gasteropoder. Samma fråga, som vid framställningen af Kol-Pperiodens natur gjordes, angående den trakt på jor