licke bör gå förloradt för svenska publiken. Denna debatt kan på visst sält sägas stå i Isammanhang med de öfver hela England nul. Ipågående mötena för finansreformen, och bör-l: jades med ett yrkande af hr Joseph Hume, att: Hans Maj:ts ministrar, under det närvarande: tillståndet af landets finanser, borde, innan huset uppfordras att votera några serskilda sum4 mor för den allmänna förvaltningen, uppgöra L en allmän riksstat, öfver det hela af för-, väntade såvål inkomster som utgifter under de kommande finansåren. Sedan hr Hume motiverat lämpligheten af detta förslag i princip,ls sade han, att om ministrarne voro obenägna ll att uppfylla en sådan önskan, måste han sluta ll till, antingen att de ännu icke hade uppgjort !! för sig sjelfve hvad kostnaden skulle blifva, eller vore rädda att tala om det för publiken. Detta vore ingen partifråga; och han vände sig lika mycket till Wighs, Tories och radikaler, lc då han uppfordrade dem såsom ärlige ochls grannlaga fullmäktige, att i granskningen aflh utgifterna handla med publikens affärer, såsom l de skulle göra med sina egna. Om den före-l! slagna metoden icke förr egt rum, så måste han likväl säga, att öfverdriften och slöseriet; i utgifterna hade stigit till en sådan höjd och li beskattningens börda blifvit så betungande, att! aldrig en sådan åtgärd kunde finnas angeläg-lt nare, än i detta ögonblick; och det är aldrig! för sent att göra det rätta. Han öfvergick l! bärefter till siffrorna och visade, att år 1830, då lord Althorp framlade en fullständig budget, uppgingo samtliga taxornas belopp till 501; millioner . Men sistlidet år hade de uppgått : till öfver 59 millioner, eller nära 10 millioner: mera (en tillökning af 4120 millioner svenskt banko!) ehuru den nyssnämnde lorden år 1830! hade förklarat, att indragningar, sparsamhet och reform skulle ligga till grund för rege-l ringens handlingssätt. Denna förklaring, anta-l gen såsom ett fältrop af regeringen, för attlr skaffa sig förtroende, och upprepad i lorder-l! nas hus af lord Grey, hade åstadkommit mycken tillfredsställelse i landet på den tiden, men bade sedan blifvit kastad åt sidan af påförjande ministerer; hvaraf följden blifvit, att folket, allt mer betungades. — En kort öfversigtlr gjordes härefter af ministerens budget för si-t sta året, hvaraf befinnes, att statsskuldsräntor-r na, med dertill hörande operationer, ensamt upptagit 31 millioner; flottan och armeen,ls hvardera öfver 7 millioner; utredningsochl! fortifikationsdepartementerna öfver 3 millioner; utgifter för kriget med caffrerna och serskilda t utrustningar för flottan nära 1 V, million;s samt andra blandade utgifter 4 millioner; såjlf att försvarsverket ensamt, under fredstid, upp-lt går till 23 millioner . Detta var nu det re-d sultat, hvartill man kommit på de sista 181h åren. När reformbillen.antogs, hoppades man alt få någon hake på utgifterna. Ty hvartill : tjenade en reform; om den icke skulle leda, till ett närmare och omsorgsfullare iakttagande af samhällets interessen i det hela, först i af-ll seende på det som omedelbart rör hvarje dessl1 medlem, nemligen landets finanser; och se-lS dan i afseende på de öfriga ämnen, på hvilka dess trefnad och lycka beror. Han önskade att han kunde vältra hela bördan af s beskattningen på de korrumperande perso-J ner, som missbrukade det förtroende manlh satt till dem, och som läto landet sucka un-ld der en beskattning af 59 millioner. Läggerh man härtill alla ytterligare items, som torde uppgå till 12 millioner dessutom, så kan det icke 9 förvåna, att landet, oaktadt sin rikekom på en mängd händer, befinner sig i svårigheter, dåls en sådant enormt belopp tages från dess indu-s stri. Tiden för publiken, sade han, är kommen att öppna sina ögon. Redan skymtade en morgonrodnad i detta afseende från Liverpool, som han hoppades skulle sprida sig öfver hvarje stad, köping och grefskap i landet. Han visste, att mången af landtmännen, på grund af hans åsigter i vissa ämnen, inbillade ti sig att han icke vore någon vän af jordbru-s karen; men han ville gifva dem ett styckel2 godt råd, då han bad dem att lägga å sidol alla partiåsigter och diskutera detta ämne såda som ett, i hvilket de alla voro lika interesseli rade. Detta borde de göra för sina egna in-lu teressen, ty det kunde icke dröja länge, innani de behöfde hjelp och lindring, och enda ut-h vågen härtill vore en stor inskränkning i statsli utgifterna. (Bifall.) v Sir H. Willoughby understödde hr Hume, och framdrog till försvar för hans åsigt flera skäl, åberopande bland annat hvad som hände under förra sessionen. Under de sista två åren hade de måst öka nationalskulden mellan 9 och 40 millioner;n men han ogillade helt och hållet, att skattkammarkanslären skulle hafva lof att tid efter annan gå tilll; stockbörsen och sälja vissa portioner af statsobligag tioner, för att höja inkomsten. Oaktadt försäkrin-gaj garna, att inkomster och utgifter i år skulle gåld ihop, ansåg han dock mycket mera troligt, att ett stort deficit skulle uppstå. I fjol hade utgifteran uppgått till 4 million 700,000 mera, än ministern beräknat, hvilket härrörde af 3 orsaker: kriget mot Caffrerna; eländet i Irland, och ökade utgifter för flottan. I år gick denna sednare utgift redan till 523,000 öfver beräkningen; och det vore icke för mycket att ministrarne gåfve en förklaring häröfver. Det är ett faktum att regeringen under det förflutna året tillåtit sig etgifva 1å flottans titel omkring en half million mera, än som blifvit voteradt; och man hade komplett åsidosatt den konstitutionella princip, som sätter huset i stånd att kontrollera utgifterna; medan man, utan att göra behörigt afseende på parlamentets beslut, blott tagit medel der de funnits, och användt dem der regeringen sjelf funnit tjenligt. Om icke huset kan uppfinna någon metod, att förekomma upprepandet af dessa missbruk, så tjenar det också till ingenting att votera utgiftsposterna. Detta kan då likaväl öfverlemnas åt förvaltningen af sjöärenderna. (Hör! Hör!) Detär högst vigtigt, att icke tillåta regeringen på egen hand göra några skulder, och ej mindre vigtigt, att innan man voterar de serskilda titlarne hafva framför sig en öfversigt af det he!a. Skattkammarkanslären bestridde hr Eumes princip, och anförde bland annat till stöd for sin åsigt, att om fientliga krissare afbröte den fredliga skeppse farten i Kanalen och hotade med invasion på kuSfArnA vå mana dat Att badräfligt ovar nm man nd 1 I t I -h — sf Dn fl fr i nn Are AA om Aa ro -S Oo