Aftonbladet – 7 maj 1849, sida 3

af gammal vana. blifvit satta på famma pPiedestaler der helgonen fordom stått. Dessa figurer hafva alla i sina händer fanor, hvilka, som bekant är, i fordna tider buros framför skråna, eller, såsom de då kallades, handtverksgillena eller brödraskapen, när dessa antingen i andliga processioner eller vid andra bögtidliga. tillfällen tågade ut med sina åldermän, sina mästare, sina gesellschaften och sina lärjungar — allt på gammal frimurare-fot. Kring välkommorras öfre rand äro fästade ringar af silfver, vid hvilka hänga en slags tabulg votive, som gesällerne eller mästarne vid sitt inträde i brödraskapet dit. förärat. Dessa sköldar eller plåtar äro med krokar fästade vid ringen, och var det en gammal plägsed i gillena, att när någon som mästare eller gesäll tog sitt inträde i brödraskapet, skulle han dricka ur V älkommanp, och om han då stjelpte pokalen. så, att någon krok släppte eller någon sköld föll ulaf, måste ban betala en plikt till de fattige. På dessa sköldar stå, stundom förträffligen väl graverade, afbildningar af yrkets alster, hvarigenom man får en högst intressant öfverblick öfver dessas tillstånd under olika tider. Så t. ex. kunde man af vagnmakarnes votiv-taflor få se huru vagnarne här i Sverige, varit beskaffade, ifrån den första täckta vagnen, som här förfärdigades mot slutet af Johan THI:s regering och till phaötonerna vid början af detta århundrade, 0. 8. Vv. Dessutom förevisades åldtgesällernes eller åldermännens vördiga spiror af silfver med dels drifvet arbete, dels cicelerade, samt alla dyrbara, för arbetet och den på dem nedlagda otroligaj konstfärdighet. Ganska egen var glasmästareembetets spirax; den var nemligen behängd med cen stor mängd, på lösa kedjor svängande, vtterst tunna silfverplåtar. hvilka vid minsta rörelse framkallade ett skrammel liksom af en mängd krossade glasrutor. Ett par af embhetenas s. k. lådor ådrogo sig äfven synnerlig uppmärksamhet. En t. ex. var förfärdigad af ebenholts och jernek, men till formen sådan, att man skulle velat bedyra, att den utgjorde efterbildring af något tempel i Herculanum eller Pompeji, derest man icke vetat, att vid den tid detta konststycke redan af brödraskapet begagnades, och således ännu mer då det förfärdigades, dessa båda städer ännu icke vaknat från den tusenåriga sömnen under Vesuvens lavaoch askbäddar. En annan lida wisade på inre sidan en praktfull qvinnobild,. hvilken sades vara drottning Kris:ina, chura den ej hade synnerligen stor likhet med andra afbildningar af denna märkvärdiga drottning. Denna låda tillhörde skräddare-embetet, som plägade kalla Kristina sin. skyddspatronessax, förmodligen derföre att bon till adelsman med det stolta namnet Lejenkrona upphöjde sin Kofskräddare Joh. Holm. Bland öfriga curiosa i denna högst intressanta samling märktes äfven den i träd skurna stampen till ett träsnitt, om hvars ålder man kan döma deraf, ätt det inom svenska vapnet befintliga hjertvapnet hvarken var den gamle vasen eller Pfaltz-Zweybräcken eller Flolstein Gottorp, utan de danska Oldenburgarnes, hvaraf blir klart, att den förfärdgades under unienstiden. FRANSKA RÖN ANGÅENDE FULLBLODSHÄSTAR OCH KAPPLÖPNINGAR. I franska vetenrskapsakademien föredrogs den 25 sistlidne April ett för hästegare och hästvänner vigtigt kommitte-betänkande, öfver en till akademien ingifven berätte!se af föreståndaren för franska stuteriskolan, Richard, angående resultaterna af de sedan 4780 fortsatta försöken till franska hästrasernas förädling, samt om fullblodsrasens och kapplöpnin garnes inflytande i detta hänseende. De franska åsigterna öfverensstämma i det hela med dem, som på den sednare tiden gjort sig gällande flerestädes på Europas fastland, och äro hufvudsakligen följande: Englands till kapplöpning begagnade fullblodsras är ett konstalster, egentligen ämnadt till spel eller vad, och som för detta ändamål bör äga stor snabbhet, för en kort stund, och på en till vadlöpningen sorgfälligt förberedd bana. Men denna hästras är ganska ömtålig till helsan, och föga användbar till andra behof än vadlöpning; framför allt icke till krigsbruk. Franska hästrasernas blandning med den engelska fullblodsrasen har försämrat dem, i stället för att förbättra dem. De så kallade halfblodsraser, som uppkommit härvid, röja oregelbundna former, äro svåra att inöfva, och utan anlag för något bestämdt bruk. Genom fortsatt blandning har man bragt det derhän i Frankrike, att der numera finnes ingen till ridhästar egentligen passafide ras. De enda franska hästar, som dels bibehållit sina redan erkändt goda egenskaper, dels förädlats, äro de som landtbruket underhållit till sitt behof. Genom bättre vård och noggrannare urval vid parningen har man småningom förbättrat dem emot hvad de voro före 41790. . Arabiska hästar, af äkta stam, hafva befunnits vara de enda utländska, som under fortsatta rön visat sig tjenliga att i stort och varaktigt förädla de inhemska. Akademiens kommitte instämde i allt det väsendtiga med Richard, och beslöt hemställa till regeringen, såsom medel för hästrasernas i Frankrike förbättring: att man dels måtte befrämja noggrannt urval af inhemska afvelsdjur, dels begagna arabiska, ned åsidosättande hädanefter både af det engelska ullblodet, och af de bevis på dess förmenta företrälen, som man velat hemta från vadlöpningarne. — MAGNETISM HOS KRISTALLER. Medan en ransk fysiolog utrönte att nerfkraften, yttrad såsom notor för musklerna, förmår sätta en elektromagneisk multiplikator i rörelse, och sålunda visar sitt ammanhang med de så kallade etheriska kraftyttingarne i naturen (ljus, värme, elektricitet, magneism) har Faraday ådagalagt samma krafts närvaro 108 kristaller. Han höll häröfver den 7 sistl. Deember ett föredrag i Royal Society, och visade att n kristall kan sätta en magnetnål i rörelse, och att en nagnet kan utöfva samma verkan på en rörlig kristall. mr ITS ASAT Med dagens Aftonblad åtolier ett SUPPLEMENT som inne-l