Aftonbladet – 7 maj 1849, sida 3

Men en allgod försyn måtte väl vara så nådig och för Sveriges väl bevara sin smorda!l!! Utan tvifvel! tillade grefvinnan Horn, ehuru nästan hviskandel: men i händelse af en sådan olycka, bevarar ju vår Herre åt oss hans nådiga syster ... Den företeelsen är rätt märkvärdig, att hvad man första gången med fasa hör, hör man den andra med oro, den tredje med liknöjdhet... särdeles. om någon kollission är med i spelet. Läsaren påminne sig prinsessans förskräckelse, då Regina vidrörde den saken... Redan samma afton inträdde i prinsessans sinne en liten ljumhet för hennes bror, genom den utmärkta nåd, han, liksom henne till trots, bevisade Bernhard, ja, hennes kungliga broder hade ju till och med vägrat henne en sådan obetydlighet,som att efter behag förfoga öfver Elisabeths hand... Grefvinnan Horns smicker hördes med ett visst välbehag af den bedårade prinsessan... Hennes Fredriks bref andades den ömmaste, eldigaste kärlek, under det han i en annans armar förglömde sin olyckliga maka. Ack, det var ju af oro för hans lif, hon så litet kunde beherrska sin känsla, att hon med utbrytande tirar suckade: Min gemål, min älskade gemål! Ulrika hade aldrig kunnat sätta sin omgifning i större förlägenhet än genom detta yttrande ... Skulle man, sedan man med så mycken liknöjdbet talt om kungens död, uppstämma sorgqväden öfver en för Sverige fremmande furstes möjliga frånfälle? ..; Grefve Horn skyndade att bryta den häraf inträffade pinsamma tystnaden. Ers konglig höghet! Gud sjelf. som instiktat äktenskapet, kan ej annat än med välbehag skåda eders kongl. höghets ömma kärlek till dess gemål; och vi skola hoppas, att den Allgode åt makans böner skänker makens lif!, Ack! ropade Ulrika i högsta hänryckning, må Gud taga mina dagar och skänka dem åt min gemålla . Nu uppstod ett larm af utrop, så mycket starkare, som det denna gång hittade på att finnas någon sarfning i dem. Hvad betydde nu Alceste) emot Ulrika! (Forts.) ) Man vet, att då Admet, konung i Pherä, en gång var dödligt sjuk, lofvade Oraklet honom -helsån åter endast i-det fall, att: någon beslöt att dö för honom. Hans gemål Alceste hade mod till detta offer. Men i det ögonblick hon var död, ankom Herkules, Admets gästvän, beslöt att från Orkus återföra sip jäns gemål; gjorde det, och återställde derigenom Admete ycka.