Aftonbladet – 5 maj 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD och KRÖNING. : ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. Det är djefvulen att han skall vara Sveriges end: räddningsplanka! Cronstedt! Slöjan har fallit från mina ögon ... On han stupar, blir svenska hären blott en man mindre,. Hvart vill du gå?n Jag vill återvända till salen, för att djupare i mit! hjerta intrycka pilen, som sårat mig ... Ack! jag får åtminstone se henne ...hb Cronstedt betraktade honom med stora ögon ..-. Ar du verkligen så kär? Nog fan har jag varit illa fast, jag också, men förståndet har jag bihehållit osmittadt Det der kan jag inte göra mig begrepp omp. Innan jag sett Elisabeth, dömde jag på samma sätt. Jag är din man, Stjernros! Lyd mitt råd! Låt bli att gå dit igen i qväll! I denna sinnesförfattning, du nu befinner dig, kan lätt en olycka uppstå. Och, om icke det, bör du väl undvika att vara skotltafla för den oförskämde pojkens begabberi? I dag är hans dag, en annan kan bli vår. När nöjenas tid tilländalupit och kulorna börja sin dans, kan du vara öfvertygad om alt nödvändigheten öppnar nådens dörr ... Hur var det vid Pultawa? först drefs gäck med Adam Lewenhaupt, sedan besökte Carl honomp. Jag måstel svarade Stjernros häftigt. Skakande på hufvudet följde Cronstedt sin vän. Då de återkommo till salen, hade den vilda Icken slutat. Konungen stod inbegripen i samtal med sin svåger, Däker och Örnstedt. Prinsessan satt i sin fåtölj, omgifven af damerna, och ej långt derifrån, ungefär midtemelan henne och konungen, skämtade Elisabeth, hertigen af Holstein och Bernhard. Men om icke i skämt, öfverträffades de åtminstone i skralt af Regina, som befann sig innesluten i en krets af hofvets eleganter. För första gången glömde hon sin roll af undergifven, för att spela den af tongifvande, och detta under det man, i fall man kunnat läsa hennes tankar, lätteligen skulle hafva upptäckt, huru ) 8e A. B. M 1—6, 8—13, 15—17, 20—924, 27—929, 31—534, 57—40, 42, 44—46, 48—30, 52, 55. 56, 58, 59, 692, 64, 67, 70, 735, 75, 76, 79—81, 83, 86, 89, 92,93, 95, 98, 101 och 102.