Aftonbladet – 5 maj 1849, sida 1

0 VV VV VH MmMmnnm som vid hans anblick tillbakaslog sin kappkrage... Det var Dittmar. Bernhard spratt till... Det tycktes honom, som en kall hand sammantryckt hans bjerta... Det måste så vara, ty det var afskedet af hans frid på jorden. TRETTIOTREDJE KAPITLET. Sedan Bernhard kommit på sitt rum, uppvecklade han papperet, och läste: Precis klockan elfva vid bron, der en man väntar, hvilken du frågar, om det snart dagas? Ilan svarar: det lider! Honom följer du! D. Bernhard läste, och omläste biljetten väl 20 gånger... Han kunde ej misstaga sig... det var Dittmars stil, och till yttermera visso hade han ju sett mannen... Men hvad kunde geheimerådet vilja? ..-. Majoren infann sig på utsatt tid och ställe. Lösen sals och återgafs, och han följde den utskickade. De anlände snart till ett litet enstaka hus, som Bernhard genast igenkände vara skräddaren Jespersons bostad. Följeslagaren bad herr majoren stiga in. Rummet var alldeles mörkt. Ian tog några steg framåt, och fann sig hindrad af en tjock gardin. Den gaf vika för hans påtryckning, och lemnade honom tillfälle att öfverskåda hvad den doide inom sig. Han stod liksom fastnaglad vid denna anblick -.. det var elt castrum doloris, rikt upplyst af fyra kandelabrer ring ett bord, framför hvilket en äldre man satt, förljupad i åskådandet af eu miniaturporträtt. Vid det buler Bernhard förorsakade steg mannen upp... Det var Diltmar. Hvad betyder detta? frågade Bernhard. Jag befiner mig i ett grafchor!... Uti din mors, som på denna dag för åtta och tjugu r sedan utandades sin sista suck. Till minne deraf simnade du denna qväll i det kungliga solskenet, och i öfsermatlt af glädje och förtjusning förde din tillbedda älkarinna i dansens hvimmel... Men du är oskyldig deri, lu visste icke, att det var årsdagen af din mors, egarinvans af en furstlig förmögenhet, dödskamp. Röfvad af ienne konungs fader, utkämpade hon sin sista strid på tt uselt halmläger ... Bernhard stod förstenad... Alltsedan han såg sin nors bild voro hennes sköna, ädla anletsdrag djupt inreglade i hans hjerta... Tankan på ditt, det yngsta barnets ödep, fortfor Ditt