Aftonbladet – 4 maj 1849, sida 2

manow, Alexander, Nicolaus, Constantin, 0. s.lt v. samt utlöpa under rysk flagg, sedan de prols forma såits till någon ryss, samt fått ombord pbehörige skeppsdokumerter. t E Riksförsamlingen hade, efter långa öfver-lö läggningar, i fredags e. m. och lördags f. m. afslagit Andres representationsförslag, som gicklq ut på dubbla val, det ena slaget i mindre, det!c andra i större valkretsar, samt en kammare. I måndags förekom förslag af representan-c terna Jespersen och Bruun, innefattande, attt folkethinget skulle blifva såsom utskott föreslaget, men landsthinget väljas indirekt ochlr med valbarhetscensus, i stället att, såsom utskottet föreslagit, väljas direkt, men ej få riksdagsarfvode. Detta förslag upptogs af samt-lt liga ministrarne, och gaf anledning till en lif-1 lig debatt, i synnerhet mellan representantenll Christenssen och ecklesiastiksamt inrikesmi-li nistrarne. Den sista gjorde församlingen uppmärksam uppå, att, ehuru ministeren gjordell förslaget till kabinettsfråga, ville den ej trädalv ifrån förr än landets utländska förhållanden! blifvit ordnade. jt Orla Lehmans transporterande till Slesvig!( blifver nu i danska berättelser bestyrkt. Ge-f neral Bonin skall hafva anbefallt detta våldsamma förfarande, oaktadt man trodde, på grundd af general Wrangels påbud förl. år, att detle var en fordran å tyska sidan, att alla civila och ecklesiastika embetsmän skulle qvarblilva på sina orter och uppfylla sina tjensteskyldigheter. Lehman for in till Kolding, för att söka bidraga till stadens skonande; men grepsli och afsändes. Han sitter arresterad på Got-l1 torps slott. TYSKLAND. Vi omtalade i går andra preussiska kammarens upplösning och den förstas prorogering den 27. Anledningen till detta oväntade steg från kronans sida var debatten dagen förut i andra kammaren rörande belägringstillståndet. Vi veta att Grabow och liktänkande hade motionerat att belägringstillståndet måtte upphäfvas och att det centralutskott, till hvars pröfning denna motion varit öfverlemnad, förklarat sig, med 4 röster mot 3, för densamma. Den 25 April förekom saken på dagordningen och samtliga ministrarne voro närvarande, ehuru v. Mantäuffel talade för dem alla. Han tog först till ordet och påstod, att utskottets förslag låg. utom kammarens befogenhet; belägringstillståndet var en förvallningsåtgärdr. Vidare blottade han ministerens innersta tanka om regeringens prerogativer, då han åberopade sig på 110 art. af författningen, der det, rörande suspension af grundrättigheterna, heter: Ända tills en särskild lag meddelas, förblifver det vid de i detta fall gällande föreskriftern, och ville han tyda föreskrifter, såsom liktydigt med förfoganden, förordningar, o. d. m. — En berlinertidning uppgifver, att för ministeren uppträdde talare, som fullkomligt ruinerade dess sak: grefve Ziethen bevisade en ofantlig kraft i lungorna, Phemel blef revolutionär och Naumann tillintetgjorde genom ett tal det goda anseende han förvärfvat genom sin tystnad. Följande dagen fortsattes förhandlingen och slutades genom omröstning, som visade 45 rösters majoritet för v. Unruhs förslag: Be-: lägringstillståndet är wtan kamrarnes bifall 0-1 lagligt och andra kammaren lemnar icke sill! bifall dertillb; och med 24 rösters majoritet för! andra delen af förslaget: Ministeren uppfordras att genast upphäfva Berlins belägringstillståndp. Från Hannover skrifves att konungen genom en proklamation af den 25 April låtit upplösal andra kammaren, som förut var prorogerad, och förbehållit sig de vidare åtgärderna för inkallandet af en ny landtdag. I gårdagens Aftonblad omnämnde vi kungens af Wärtemberg fasta hållning mot landets och kamrarnes opinion. Han hade lemnat sin hufvudstad cch förklarat sig icke vilja gifva efter. Med vanlig kunglig ordhållighet fortsatte han sitt uppförande till — följande dagent! Konungen afgaf då följande förklaring: H. M. Konungen af Wärtemberg antager i samråd med sina ministrar den tyska riksförfattningen, inbegripet kapitlet om öfverhetsfrågan, och densammas blifvande lösning i författningsenlig anda, tillika med riksvallagen, under den af sig sjelf begripliga förutsättning, att densamma träder i verkställighet i Tyskland. Tillika skall Wärtembergs sändebud i Frankfurt erhålla instruktion derom att wärtembergska regeringen icke har något att invända om H. M. Konungen af Preussen, som icke vill mottaga kejsarvärdigheten, under förhandenvarande omständigheter, nu med bifall.af tyska nationalförsamlingen ställer sig i spetsen för Tyskland. Man visste vid postens afgång att försoning mellan konung och folk var härigenom tillvägabragt, men andra kammaren fordrade att äfven de med kursiv utmärkte rader måtte uteslutas och man väntade att konungen skulle i detta fall gifva efter. Österrikiska regeringens fredsunderhandlingar! med insurgenterna i Ungern. De kejserliga armeernas oupphörliga motgångar och nederlag i Ungern hafva föranledt den österrikiska ministeren att tänka på en fredlig förlikning med insurgenterna. Asigterna uti denna vigtiga fråga hafva inom kabinettet varit mycket delade. Inrikesministern grefve Stadion Har bestämdt uttalat sig emot krigets fortsättande med rysk hjelp, men tyckes ej böjd att underhandla med insurgenterna ; grefven yrkade på krigets fortsättande med egna krafter, men under skickligare generalers l!edning än Windisch-Grätz, hvars återkallande från högsta befälet ministern gjorde till vilkor för sitt qvardröjande i ministeren. Man gaf efter för denna inrikesministerns åsigt om Windisch-Grätzs oförmåga att reda sig mot sådana militäriska talanger som Dembinski, Görgey, Båm m. fl., men beslutet synes hafva Ikommit post-festum och generalerna Welden och Wohlgemuth hafva börjat, såsom WinläicehGQrvrätg hittat att Ida naderlag På Neder-— —AV —-— — — UV — -— —0 jun — ASO ba LI