Då på detta sätt fullt ut samma slags ansvarighet till stadens säkerhet mot eldsvåda existerar, ehuru utan traktsystem, så torde saken destomer förtjena att tänka på, som detta i allo öfverensstämmer med nu gällande Handtverksordning, hvaruti visserligen föreskrifves, att polisen eger antaga sotare, men intet enda ord förekommer om någon stads indelande i trakter. Vi hafva sett en artikel öfver detta ämne i en annan tidning, hvilken på det hela öfverensstämmer med hvad vi här yttrat, och derjemte uppger såsom enda rimliga anledningen till den 1813 så högt stegrade taxan, att sotare den tiden nödgades accordera sig till sina ptrakter emot dryg betalning, som oupphörligen ökats så att accordsumman slutligen uppgått till 7 å 8000 rdr banko. Om detta varit förhållandet, hviiket vi ej hafva anledning att betvifla, då accordsystemet förr gick och gällde nästan för alla slags embeten; så ir det likväl klart, att det ej kan vara billigt att genom särskild skatt (eller orimligt förhöjd taxa) tvinga husegarne ersätta hvad sotare behagat utkasta på accorder till vinnande af en fördelaktig befattning. Det förderfliga accordsväsendet, i denna som all annan väg, måste upphöra, och de facto kan det inom handtverkerierna ej längre finnas sedan 1846 ars kongl. författning utkommit. Det är också sifvet att så fort traktsystemet inom skorstensfejeriet upphör, så är accordsväsendets möjlighet afskuren; och med detsamma frihet uppstår att välja bland de antagne sotarne (hvilka polisen här otvifvelaktigt bör kreera till större intal än blott 8), så måste väl också den dryga ;otaretaxan en gång nedgå, utan att stadens äkerhet mot eldfara deraf det ringaste lider, åsom ofvanföre visats. — —