Aftonbladet – 3 maj 1849, sida 3

kan han ju gifta sig. Hvem är han kär i? ... Elisabeth Örnstedt! ... Är han underlig? hon är ju förlofvad ... Ja, men med hvem? ... frågte min gemål ... Gud vet om hennes tillämnade icke borde slås opp ... Det är så mycket emot den der Bernhard, hvars börd till och med är en gåta ... Börden, ma soeur! ... svarade kungen ... betyder ingenting; kan vara braf karl för det ... Ack nej. svarade min gemål, Stjernros älskar henne uppriktigt, och är hennes like i börd och förmögenhet ... Ma soeur! det angår icke mig, det angår fadren. Jag har gifvit mitt bifall ... kunde man icke gå en medelväg? frågade jag. Om ers majestät befallde Örnstedt att blott ett år till upskjuta giftermålet ... Min högt älskade konung och broder, bifall blott denna bön. Du är kung, ers majestät har att hefalla ... gif Elisabeth åt Stjernros! han älskar henne så innerligt, så högt! ... Så bad min gemål ... Huru gerna skulle jag göra ma soeur till viljes, om jag kunde; men en kung måste stå vid sina ord ... svarade kungen ... För att tillfredställa mon coeur ... fortfor han... vill jag säga, att jag berättat Örnstedt hvad mon coeur sade i går, och fick till svar, att de båda unga älska hvarann ömt: och jag tycker, att när man ser dem tillsammans, behöfver man icke tvifla derpå. Men Stjernros måtte vara underlig till sinnes. Om han icke öfvervinner de der barnsligheterna, och vill vara karl, kan han lätt förspilla min nåd! ... lerpå gick han. Alt detta berättade mig prinsen. Vid kungens första inträde i qväll, vände han sig ifrån mig, och när han framkommit till prinsessan, ropade han Bernhard, hvilken han presenterade för henne: här ser ma soeur len, som med fara för eget lif i dag räddat mitt och herrigens af Holstein ... Du känner hans genomborrande sätt, att utan ord visa onåd! Du mins hans uppförande mot Arvid Horn? Elt godt sätt svarade Cronstedt att i våra svåra tider förvärfva och bibehålla vänner, och förjaga alla män med skicklighet! Jag tycker att hans olyckor bordt lära honom, att man omöjligt kan göra allting sjelf. Hur har han belönat mig? Än mig? Jag är bara major; i en annan furstes tjenst hade jag varit general! ... Cronstedt! om jag kunnat slita njertat ur mitt bröst för honom, bade jag gjort det! Så vögt älskade jag honom ... han stod som en gud för mina olickar! ... Och huru belönar han mig ...m Som fadren belönade Bjelken. Men jag är inte tålmodig som Bjelken! Forts fölier td