Aftonbladet – 2 maj 1849, sida 3

Rennie tillhör dessutom första klassen af Englands civilingeniörer. Engelska publiken, hvars förtroende påkallas för anläggningens understöd, skulle icke godkänna någon af en underordnad klass; och de i denna erhålla minst lika mycket, när de anlitas för samma slags befattning. Mot arfvodet 500 till Mr Sim, såsom bolagets laga ombud i England, finnes så mycket mindre någon anmärkningsanledning, som det tillika innefattar både hyra för lokal och aflöning åt sekreterare, den förra uppgående till 100 och den sednare till 200 eller aldraminst 130 Z. Direktörernas arfvode af 100 a 200 är det aldraminsta eller lägsta i England, hvarest man får vinst 1 hvar gång direktionen 2 eller 3 gånger i veckan sammanträder. Det svarar mot det hos oss vanliga 333 rdr 16 sk. bko. Man har tyckt orättvist, att hvar särskild aktie icke medförer rösträtt, utan att dertill fordras innehafvandet af minst 3 aktier. Med ett så stort antal aktier, spridda så vidsträckt, skulle likväl en sammansättning af 300 enkla aktiers röster kunna göra besluten omöjliga. Det är dessutom ganska lätt för 5 innehafvare af enkla aktier, att ibland sig utse en, som röstar för deras gemensamma räkning. Då tillika i 48 8 blifvit bestämdt, att ingen får rösta för mer än 20 aktier, har man förebyggt möjligheten för de stora aktieegarne att undertrycka de smärres mening. Att revision måste äga rum i detta bolag som i alla andra, säger sig sjeift. Det är tydligt att bolagsstämman alltid kommer att utnämna en kommittt, som reviderar utgifterna och deröfver afgifver berättelse till bolaget, och att bolaget kan sedan gifva direktionen decharge eller icke, efter omständigheterna. Med det hos oss mindre kända uttrycket koncessionärer menas stiftarne, eller de personer, hvilka, jemte grefve Rosen, under nu snart 5 år bestridt alla kostnader och besvär för de nödvändiga förberedelserna, och genom detta frivilliga äfventyr gjort jernvägsföretaget och bolagsstiftelsen möjliga, utan att deraf äga annat än en vilkorligt förutsatt fördel. Det är i Sverige ingenting ovanligt, att de som organisera ångbåtsbolag eller andra bolag, hvaraf någon vinst påräknas, förbehålla sig vissa fria aktier såsom premier. Månne det dån — frågade talaren — kan anses förmycket, att äfven organisatörerna af ett jernvägsbolag kunna hoppas något vederlag, sedan aktieägarne först erhållit 6 proc. utdelning för deras aktier, eller den högsta lagliga räntan? Jag är öfvertygad att uti intet af de många jernvägsbolagen i England eiler Frankrike, hvilka blifvit bildade på samma sätt, en så måttlig vinst kommit koncessionärerna tillhanda.n Arbetet kan och bör vara färdigt 2 år efter det bolaget konstituerat sig; ty det är egentligen jordarbetena, som bestämma tidsåtgången, och dessa utgöra 120000 kubikfamnar. Men lå en jordarbetare kan, i medeltal räknadt, sräfva en half kubikfamn om dagen, så representerar detta 240000 dagsverken. Företages wrbetet med 3000 man, hvilka mycket beqvämt kunna fördelas på en sträcka af 7, mil, så skulle endast 80 arbetsdagar behöfvas till hela sräfningen. Men sommaren kan åtminstone seräknas till 130 dagar; gräfningen bör då utan svårighet kunna medhinnas på denna tid, och byggnaden m. mm. lika lätt kunna verkställas på dubbla tiden; d. v. s. på 2 somrar och 2 rintrar. De höga arfvodena behöfva således cke beräknas för mer än högst 3 år, och det orde då vara ändamålsenligast att de äro tilläckliga, så att bolaget kan göra pretention vå direktionens ansträngningar till dess förmån ;ch på sparsamhet i allt hvad med bolagets förlel kan sparas. Endast på ett enda betings ippgörande kan möjligen viknas mer, än alla rets arfvoden sammantagna.n