Aftonbladet – 1 maj 1849, sida 3

snart derefter vid Apoilo-theatern i Rom, der hon genast väckte allmän förtjusning. Vid 43 års ålder uppträdde hon å theatrarne i Turin, och året derpå i Triest och Wien. Vid 47 år, 1838, firade hon sin förnämsta triumf å Milanos La Scala. Derefter har hon visat sig å nästan alla theatrar i Italien, och engagerades i Maj 1840 vid Drury-Lane theatern i London, hvarest Taglioni då dansade. Efter en utomordentlig framgång, som till och med icke jemförelsen med T:s lysande talang förmådde i ringaste måtto hämma, begaf hon sig åter till La Scala i Milano och uppträdde i Sylphiden. 4845 inträdde hon i äktenskap med en utmärkt dansör och passionerad violinspelare, S:t Leon, af ungefär lika ålder som hon sjelf. I Paris beträide kon operans scen för första gången 1847. — För Fanny äro komponerade följande balletter: Alma, !e Lac des Fåes,, )la Vivandiere, la Bouquetiaire, Lalla-Rook samt le Violon du Diable. — I mediet af Maj skall hon första gången uppträda i Stocktolm, hvarest abonnementet till hennes 45 representationer just i dessa dagar med liflighet försiggår. (P. o. I. T.) — TELEGRAFSRING I DIMMA. Vid försök, an-ställda af J. Luvini i Turin samt ingeniörn Gonella, angående nattelegrafer, anmärkte den förre att man betydligt kan minska den hindrande verkan af töcken på telegrafiska tuber, om man framför okularglaset anbringar ett färgadt planglas. Luvini har jemnfördt flera färgor och funnit den röda bäst; långsynta personer föredraga mörkrödt, närsynta ljusrödt. oo— BARNSLIG UPPRIKTIGRET. En bondhustru skickade sin lilla son till kronofogden med ett helt fat korf. Ack, ack! ropade denne då han erhöll presenten, det här är ju aildeles för mycket. — Ja, så mente far också,, sade gossen, ,men mor hon sade: det får låf att vara så mycket, ty den snålvargen får aldrig nog. — En far lekte med sin lilla son. Pappan, sade denne, när jag blir så hög som dörrn der, då är jag ju inte liten mera? — Nej, svarade fadren, då är du en stor best. — Pappa är längre än dörren, tror jag, inföll gossen. — EN ILLA VALD GRADUALPSALM. En prest sökte ett pastorat, och som han var mycket välkänd, förmodades att han skulle få enhällig kallelse. Men — hvad händer! Kyrkan var ytterst förfallen, och han var oförsigtig nog att taga till gradua!psalm 4 324; detta ansåg församlingen såsom ett gäckeri, och — han blef utan röster.