Aftonbladet – 1 maj 1849, sida 1

Pltig strid i gatorna. Emedlertid körde ett öfverläg-Iset fiendtligt artilleri upp på höjderna söder om -J Kolding och öppnade en våldsam granat-eld på slote tet och staden, der hus började på flera ställen brinIna. För att rädda staden från vidare ödeläggelse era höllo våra truppar befallning att draga sig derutur a och retirera till sina förut intagna kantoneringar. il Reträtten utfördes i god ordning och utan att fienelden vågade förfölja de två brigaderna; äfven det Istarka fiendtliga kavalleriet, som föijde efter general -IRyes kår, gjorde icke något anfall. Striden varade från kl. 6 om morgonen till VY, 4 eftm. Vår förlust är betydlig. (Här uppgifves åtskilligt, derom, men som sedan fullständigare med-Idelas i följande rapporter). Så vidt man vet hafva inga tyska rikstrupper del-Itagit i striden, hvaremot det är anledning förmoda, Jatt de varit uppställde i reserv. Till den 24 April I var tillsagdt om qvarter i Kolding fär 48 bataljoner, 12 kavalleriregementen och 4 batterier, de sednare preussare. Thorsdagen meddelades ett fullständigare rapportutdrag, såsom det heter, för att bemöta några i går utspridda rykten, hvari säges: Då vid anfallet på några af fienden norr om Kolding vid chausseen uppkastade förskansningar en lång och hårdnackad tirailleurfäktning uppstod, hvarvid väl 4 kanoner af batteriet Markussen besköto Ifienden, men denne från skansarne gjorde oss stor Iskada, blefvo två kompagnier af 3:dje jägarkåren beordrade att anfalla dessa, under det att på samma gång två svaga afdelningar af andra gardes husarsqvadronen gjorde inhuggning. MHusarerna under löjtnant Castenschiölds befäl utförde anfallet med utmärkt mod, men då de icke kunde blitva tillräckligt understödda af jägarne, förlorade de vid detta anfall 8 döde och omkring 46 sårade, och först sedan 6 kanoner framryckt till charge samt två kompagnier af 5:te liniebataljonen under chefens, major Schinde!s anförande raskt anföllo fiendens flank, blef denne fördrifven utur sin ställning och förskansningarne tagna. Fienden satte då eld på det vid dem varande qvarnhuset. Vid förhör med tagne Slesvig-holsteinska fångar har biifvit upplyst, att en stark resery af rikstrupper den 23 varit uppställd söder om Kolding-ån, i synnerhet vid Dalby. Den 24 middagstiden framskickade fienden en bataljon och en sqvadron öfver Nordre Biert mot Gudsöe. — I Sundeved har den 24 ingenting förefallit.n Fredagen meddelades följande rapportutdrag: Man har ännu ingen visshet om, att några af tyska rikstrupperna öfverskridit jutska gränsen. I Kolding skola den 23 tio gårdar och hus på Söndergade och Rendebanen blifvit afbrända. Af innevånarne äro, så vidt man vet, ingen dödad eller sårad. Den 235 har ingenting förefallit, hvarken på jutska gränsen eller i Sundeved. I följd af ingångne rapporter äro följande officerare döde: Major Schindel, kapten Bonnichsen, kapten Häger, sek.löjtnant Mamen (norrman). Sårade äro: kapten Bohse, major Harbou, premlöjtn. Grönlund, Lind (svensk officer) lätt sårad; Meyern, Drastrup, Späth, Trojel, Harpöth, Holbeck, Möller, Krojer, ryttmästare dUnker (norrman) lätt sårad; sek. löjtnanterna Tyssel, Larsen, Ingiersen, kapten Gräner och sek.löjtn. v. Platen, junior. Enligt Horsens Avis lärer antalet af de å begge sidor stupade och sårade inuti staden Kolding varit mycket betydligt. I flera hus hade danska och slesvig-holsteinska soldater stött samman och stridt med stor förbittring. Fienden hade satt eld på staden genom inkastandet af granater. Då fienden första gången drefs ur staden, medtog han mycket linne och sängkläder, förmodligen för sina blesserade. Af Berlingske aftontidning sistl. fredag finner man, att fiendens förposter den 25 om morgonen voro framryckta nära Veile och öfverste Zastrow, som anför avantgardet, hade sitt stabsqvarter i Viuf, äfvensom att om aftonen eller på morgonen den 26 Veile lärer blifvit af fienden besatt. Danska armåen stod d. 25 på e. m. vid Dangstrup, litet norr om Veile, och det troddes, att den icke ämnade lemna någon batalj förrän vid Hedensted, der den lärer komma, att till det yttersta motsätta sig fiendens vidare framryckande. De danska tidningarne omtala Orla Lehmanns tillfångatagande på det sätt, att han skulle hafva infunnit sig hos den fiendtlige generalen i Kolding, för att beifra stadens skoningslösa behandling, men att man då bemäktigat sig hans person. I öfrigt beskrifves hans förhållande såsom mycket energiskt. Riksförsamlingen i Köpenhamn hade hållit lagliga sammankomster, för att påskynda grundlagens afgörande. Måndagen den 23 April hale man medhunnit de 21 första paragraferna. Tisdagen afslogs ett förslag att i stället för åriga riksmöten, hålla sådana endast hvart anrat år; man hann sedan till 30. Onsdagen aflogos flera förslag, som gingo ut på att: öränIra kommitteförslaget, och ibland andra Örsteds örslag till tvåkammar-system, med censur, zlassval, korporationsval och medelbara val, vilket förkastades med 4035 röster mot 46. Derefter återtog Larsen sitt förslag, som äfven nnefattade cencus, klassval och en kammare ned två aldelningar, och hanöfvergick till Hanens och Andrei. Sedan förkastades Neersaards och Scabenii förslager, som äfven afså;0 census, klassval, två kamrar, etc. med öfver 100 röster mot några och tjugu. Hansen återtog ifven sitt, så att nu blott Andrei serskildta förslag om en annorlunda organiserad enkamnare återstod, för att sedan fortsätta kommitteörslaget. Patriotiska gåfvor inflyta alltjemnt. Kommendörkaptenen Ellbreckt har inrapporerat alt han besatt ön Föhr. Den 48 April lå rapporten afgick var allt lugnt på ön, och sodt förstånd rådde mellan innevånarne och vesällningen. De öboar som flytt bort återkommo, och historien om 416 personers drunkrande är ogrundad. Det ser ut af en artikel i Fädrelandet, som vad man ofta anat rörande danska sakerna, utt mycket förräderi skulle vara med i spelet. Köpenbamn utspriles nemligen dagligen ryken, än om den ena, än om den andra ofärden ör danska vapnen; och på somliga håll visas