Aftonbladet – 30 april 1849, sida 2

beredd att genast kunna antaga en drabbning. Plötsligt stormade insurgenterna från flera sidor och genombröto våra linier; de kejserliga försvarade sig som lejon, men snart inträdde allmän förvirring; 20 kanoner och 2000 man föllo i insurgenternas händer, och Welden skall med sin reserykår hafva dragit sig tillbaka. En annan Wienerkorrespondent af den 25 berättar härom följande: Redan i går (d. 22) ingingo ganska bedröfliga underrättelser. Komorn skall vara undsatt; fältmarskalklöjtnant Wohlgemuths kår, 25,000 man stark, måste vika för en öfvermakt af 35,000 man insurgenter, och nödgades att draga sig fem mil tillbaka. En förträffligt kombinerad operation hade, såsom det sades genom general Vogls för sena inträffande, blifvit omintetgjord. Genom denna sakernas vändning och det nu mera otvifvelaktiga anryckandet af insurgentskarorna, äro Mähren och Österrike blottställde för en mästerkupp. — Rörande alla dessa tilldragelser offentliggöres ingenting och efter berättelser vill man i dag betvifla Komorns undsättning. Magyarernas framsteg tillskrifvas till större delen befolkningens sympatier, i synnerhet bönderna och judarna. Bönderna underrätta ungrarna, genom eldsignaler, om de kejserliga truppernas operationer och rörelser, så att de förstnämnde, ända till de minsta detaljer, på förhand veta hvad mot dem förehafves. — Man försäkrar i dag med bestämdhet, att ungrarne hafva inryckt i Pesth; men då de kejserliga trupperna ännu innehafva Ofen, så är det ganska sannolikt att den sköna hufvudstaden blir bombarderad. Äfven vill man i dag med visshet veta, att icke blott Komorns undsältning lyckats, wtan att magyarerne framträngt ända till två timmars väg från Pressburg. Båda underrättelserna uppväcka stora farhågor. En Wienertidning, Constitutionelles Blatt, lemnar följande märkliga notiser: De underrättelser, som anländt från krigsskådeplatsen och gå till den 46 dennes, äro så bedröfliga, att vi ej gerna vilja tro dem, och med motvilja gå att meddela dem. Enligt dessa heter det att Görgey, sedan han eröfrat Waitzen, blott haft att bestå en enda allvarsam fäktning, hvaruti han blef segrare, och att han nu var i full. marsch mot Wieselburg!! De kejserliga trupperna hade, sedan de lemnat Waitzen, dragit sig tillbaka till Gran, der de gått öfver Donau. Men der visade sig plötsligt Repassy, som söder om Pesth, gått öfver Donau, tillika med Dembinski, och den kejserliga armekårn under general Jablonowsky, i förening med en del af belägringsarmen utanför Komorn, blef fullkomligt slagen. Dembinsky stod den 14 vid Bintzke, en timmas väg från Ofen. Till Wien ankomne flyktingar från Siebenbärgen berömma general Bems humana förfarande och den af honom hållna stränga krigslukten vid armesen. Man erinre sig, att de ministeriella bladen hela tiden framställt Bem sjelf såsom en stråtröfvare och hans trupper såsom de vildaste och tygellösaste horder. De kejserligas stridskrafter i Ungern uppgifvas som följer: Den vid Pesth koncentrerade styrka utgöres af omkring 530,000 man; i trakten af Gran stodo de 2 första veckorna af April 7 brigader; 5 af dessa sedan längre tid, och de tvenne hittills af den i Waitzen stupade Götz kommenderade brigader, som från sistnämnde stad dragit sig tillbaka till Gran. Dessa 7 brigader kommenderas af general Wohlgemuth och utgöra tillsammans 25,000 man. Från Gallizien anrycker general Vogel med 12 bataljoner, utgörande 10,000 man, mot Nordungern. Dertill komma de stridskrafter som hittills stått vid nedra Donau, der general Nugent skall kommendera 8000 man, samt hela belägringsarmen vid Komorn. Dessa trupper uppgå tillsammans till 100,000 man; man vill nu, till hvad pris som helst, åtminstone öka desamma till 150,000 man. ITALIEN. Underrättelsen om afslutandet af fred mellan Österrike och Sardinien var förhastad. Det har ej kommit längre med denna sak, än till underhandlingars öppnande i Milano mellan österrikiska ministern von Bruck och sardinska generalen Da Bormida. Österrike har dervid, mot förmodan, uppställt öfverdrifna fordringar, såsom Alessandrias besättande, 200 å 250 millioners krigsskatt och ändring af piemontesiska författningen. General Da Bormida återvände vid dessa fordringar till Turin, för att inhemta regeringens tankar. Regeringen beslöt, att han skulle återvända till Milano och söka att draga ut på tiden, så att man hunne vända sig till England och Frankrike med begäran om hjelp. En ledamot af ministeren, Valerio, har redan inträffat i Paris. Venedig är redan blokeradt af österrikiska flottan, och i staden lärer råda så stor penningebrist, att regeringen måst besluta upptaga ett tvångslån af 3 millioner lire. Radetzky har, jemte titeln af rysk fältmarskalk, fått en lön af 80,000 silfverrubel. Från Florens gå underrättelserna till den 16 och innehålla, att restaurationen är fullständig. Den nya ministeren är sammansatt af: Tometti utrikes-, Martini finans-, Tabarrini kultus-, Allegretti inrikes-, Duchoquez justitieoch Belluomini krigsminister. Guerazzi sitter fången på Belvedere. — Ett förslag omtalades, att ställa storhertigen Leopold i spetsen för lombardo-venetianska riket. — En deputation var afgången, för att bedja honom återkomma. — Den emedlertid insatta styrelsekommittten i Florens har återkallat de af republikanska regeringen utnämnda diplomatiska agenterna. I Livorno slötos stadsportarne den 15 April, och vid paketbåtens afgång ringdes med stormklockorna. Följande dagen skall en styrelsekommittå hafva blifvit insatt der. Påsken hade i Rom firats med mycken ståt. Konstituerande församlingens ledamöter hade intagit kardinalernas plats; när hostian gick förbi musikkåren, spelades marseljäsen; kupolens upplysning var trefärgad. Under vägen till Ostindien kom general Napier den 3 April till Neapel, i hvilken stad han ämmade dröja för att bese den, hvarefter han skulle fortsätta resan. ,