Aftonbladet – 30 april 1849, sida 1

Ull BFTFGGpvcta I RoOrnpet a GOtRoch bliipackareKotding den 23 April, kl. 4 e. m. Jag får vördsamt meddela det höga ståthållarskapet den underrättelsen, att i dag kl. 8 på mor.gonen danska armeen, med en styrka af 48 bataljoner, 3 kavalleri-regementen, ett talrikt artilleri, understödt af en korvett och 2 kanonslupar i fjorden, anfallit min position vid Kolding. Efter en långvarig och blodig drabbning, under 6 timmars tid, har fienden på alla punkter blifvit tillbakaslagen. Staden, som först, såsom brohufvud betraktad, blifvit på min befallning, efter ett berömJligt motstånd, utrymd af avantgardet, återtogs sedermera med storm, då jag kl. 2 med den venstra flygeln ifrån Gielbölle, i spetsen för andra brigaden, ti gick anfallsvis tillväga. Jag förföljer fienden i riktningen till Veile. Staden Kolding är nästan nedIbrunnen. Öfverstarne grefve Baudissin och v. Sachau äro sårade, lyckligtvis icke betydligt. Denna dagens förlust på begge sidor uppgår väl till 4000 .J man döde och blesserade. v. Bonin. 2 I Vidare tillägges, att å Slesvig Holsteinska Isidan 5 officerare stupat; att 9:e och 40:e SlesvigHolsteinska bataljonerna lidit mest; att danskarne sökt kringå armöens venstra flygel som stod vid Wanstrup; att ett starkt anfall af Idanska husarer blifvit afslaget af 4 Slesvig Holsteinska Jägarbataljonen; att då avantgardet Idrog sig ur staden hade borgarne skjutit på det, fhvarföre general Bonin då ansett, sitt löfte Jom stadens skonande icke längre vara bindande, utan besköt den med granater och 42-punIdiga kulor, så att den brann på 3 ställen, hvarIpå avantgardet stormade och en blodig strid i husen och på gatorna uppstod. Hela Slesvig HolIsteinska armåeen, ulan all reservkorps, 14 baItaljoner emot 48, två kavalleriregementer mot tre, voro i striden. Danskarne drogo sig, slagna, men i god. ordning tillbaka; Slesvig Holsteinska kavalleriet förföljde dem. Fångar hafva blifvit tagna. Generalen har förklarat, att han ej kan berömma någon viss del af armåen, emedan hvarje lof skulle vara ett tillbakasätItande af andra. Slesvigs stad skulle den 24 iliumineras, i anledning af segern. Man hade der den 23 firat de, på den dagen förl. år vid Slesvig stupade tyskars minne, utan att veta, att nu vid samma tid landets egna barn blödde. Ståthållareskapet hade äfven låtit utfärda en proklamation, hvari allmänheten underrättas om den segerrika strid, som Slesvig-Holsteinska armåeen bestått, Man torde af allt detta få sluta, att inga tyska rikstrupper ännu inryckt i Jutland. Likväl berättas från Flensburg, att tyskt, såsom det uppgifves preussiskt kavalleri, skulle marchera norr ut och att tyska kårer marcherade vester ut åt trakten af Ribe. Ifrån Flensburg berättas äfven, att tidigt på morgonen den 24 hade danska ex-ministern Orla Lehmann under dragon-eskorb, såsom fånge dit införts och genast blifvit vidare transporterad söder ut. Naturligtvis jublas i be-. rättelsen öfver, att denne upphofsman tll hatet och all den ofärd som kommit öfver oss (Slesvig-Holsteinare) och hans eget fädernesland,, nu är gjord oskadlig. Som inga danska tidningar äro att vänta förr än i morgon, kunna vi icke jemföra dessa tyska underrättelser med de danska officiella rapporterna. Sedan i Hamburgerbladen rykten blifvit utbasunade, att borgarne i Kolding förgiftat Slesvigholsteinska soldater uti vin, samt att de gjutit sjudande vatten och olja från fönstren på trupperna, förklaras den 25 om aftonen ifrån Altona allt detta ogrundadt. Deremot vidhålles ännv, att de skjutit på soldaterna. Antalet af i Kolding afbrända hus uppgifves nu till 20. En berättelse, att ett helt danskt regemente (det 13:e infanteri-regementet) sträckt gevär, medgifves äfven vara ogrundadt. Äfven innehåller sista dagens underrättelser från Altona, alt man icke förnimmer det minsta om tyska rikstruppers inmarsch i Jutland, till förstärkande af den slesvig-holsteinska armåen, samt att ingen utsigt dertill lärer vara för handen; åtminstone hade general v. Prittwitz icke meddelat befallning derom. Väl står, säges deri, förposterna för våra trupper nära Veile; men om ingen förstärkning inträffar, så måste de snart lemna Jutland., Ifrån Frankfurt åter berättas, att riksministrarne försäkrat riksförsamlingen, att konungen af Preussen alldeles icke förklarat, att general Prittwitz ej må inrycka i Jutland. Ett nytt preussiskt raketbatteri, af ny och mycket enkel konstruktion, hade den 23 ankommit till Altona. Tyska tidningar omförmäla på ett högst vanställande sätt orsaken till general Fabviers hemresa från Danmark, och då föregifvanden af beslägtad natur äfven insmugits i franska blad, har generalen funnit sig föranlåten att till åtskilliga bland de sednare insända ett beriktigande. Det lyder som följer: När Konungen af Danmark önskade att general Fabvier måtte göra ett besök i bans arm; och yttra sin åsigt om det fälttåg, som var i fråga att öppnas, erinrade sig generalen Danmarks oförändrade vänskap för Frankrike, och mottog med tillfredsställelse uppdraget som i öfrigt icke skulle räcka mer än sex veckor, efter hvilkas förlopp han kunde vara hemma igen före valen. — Konungen behagade med förtroenden och hedersbetygelser öfverhopa en af Frankrikes och dess arm:s representanter; hela nationen följde hans exempel., — Generalen insåg snart att danska armeen var värdig sitt ädla fädernesland och ett af de folk, som mest hedra menskligheten. — Vapenhvilan slutade den 26 Mars. Den 20 hade en operationsplan blifvit enhälligt antagen i konseljen. Framgången af den var gifven; åtta dagar skulle hafva varit nog till den inkräktade provinsens befriande. En veckas förlängning af vapenhyvilan förändrade allt; 40,000 tyskar, snart följda af 20,000 ytterligare, inkastades nu i hertigdömena af Frankfurterförsamlingen. Härvid nödgades man erkänna att Danmark ensamt icke förmådde kämpa not hela Tyskland, och general Fabvier fann konungen och ministrarne lätt ense am nädvindiohop el :Rm FP es