Aftonbladet – 28 april 1849, sida 1

begångna af ungdom och skönhet; särdeles som hon, iuan dessa flyktat, förstod att spela en botfärdig synderska. Hos Bernhard lade hon an på den vänskap, han hyst ör henne, i egenskap af Iwo. I hans sällskap hade hon, ned slug beräkning, aldrig yttrat annat, än de mest ädla, nest upphöjda tänkesätt. Ochpv, tillade hon slutligen, hviskande för sig sjelf, i let hon framträdde för spegeln, desto bättre karl han ir, desto lättare är han fångad. Våpet Elisabeth förstår nte att bibehålla en mans kärlek ... La Vallitre måste vika ör Montespan! Detta var en stor plan i smått. Och när stora planer skola gå under, ligger grunden dertill vanligen iden störta obetydlighet. Här var den så beskaffad, att den undsick all uppmärksamhet. Då general Örnstedt märkte att Regina ställt sig m ned hans dotter, beslöt äfven han att gifva akt på den nisstänkta, och råkade snart sanningen nära nog. Men... icke kunde han förmå sig att från Elisabeths gon bortrycka den sköna slöja, som kallas tron på menriskodygd och menniskovärde, hvari tiden för hvarje år ör allt större och större hål, till dess af det rika, med la himlabågens färger inväfda floret endast den otåckaste rasa på Guds gröna jord återstår... Och till denna konsamhet tyckte sig den gamle hjelten wara så mycket nera belogad, som tiden till de nöjen, kungen utfäst, inom å veckor vore förliden. Regina, som redan trodde sig hafva segren i händerna, åkade i raseri, då hon märkte Bernhards nyss återtända vänskap förfrysa till is Då var det första gången henngs jerta genomfrängdes af hat till honom, och af beslut att örkrossa den, som hon ej förmådde eröfra... Hennes böjelse var likväl ännu för stark. Hon fasade ör detta afgrundslika beslut, och förbannade sitt lif, sin ärlek och sitt öde. TJUGENLIONDE KAPITLET. Så stodo sakerna då Dittmar ankom tik staden. Wir ens: berättelse förvånade honom; han bade Gj tilltrgtt teginå denna djerfhet att handla på egen hond.. Hojo ar det hour lätt ätt gemnoräskåda och styra, men MT