Aftonbladet – 28 april 1849, sida 1

orist, som till följe deraf träffade så många familjer, oc var nära att äfven blifva hennes lott, om icke lyckan letsamma tillskyndat henne ett opåräknadt arf. Att denna handling var laglig, att det var kungen både rätt och pligt, att till kronan återfordra de egen lomar, dem adeln låtit åt sig utbryta ur den nästan all leles i bitar stympade rikskroppen, kan man ej begär utt den sjuttonåriga flickan skulle veta, mycket mindr örstå . . . Utan... hon grät med Regina, beklagade henne, me vämnde slutligen blygt och med en djup suck... prin ;essan In Och borde icke nu fröken, tillade hon modigt, ehur cke utan bryderi, borde icke fröken, som nu eger ege örmögenhet, skilja sig från prinsen ?, Regina bleknade af barm. Hon hade gjort sig beredd på alla svar, alla invänd ingar, utom denna, som hon aldrig kunde tro den, rennes ögon, våpiga Elisabeth om. Den förargade henn å mycket mer, som hon såg sig förekommen. Det är ju redan gjordt! svarade hon, ehuru med e! viss darrning på rösten. Mitt förhållande till prinse: röts i detsamma Dittmar förde mig från Stockholm, oc! ionom är jag derföre skyldig den största tacksamhet. Oc nålet för mitt lif är icke annat, än att med den djupast ödmjukhet söka mot prinsessan godtgöra hvad jag mo ienne felat., Härmed var allt groll, all ovilja förjagad ur Elisa ;eihs själ. Hon, den oskuldsfulla, slöt systerligt den brottsliga til itt hjerta. Rodnande berättade Elisabeth sedermera för Bernhar wuru orätt hon haft i att misstänka Regina, Han var na urligtvis ej så godtrogen, utan beslöt att i all tysthe akttaga Regina; men han märkte intet, ej ens en blick om kunde besanna bans tnisstankar. Han glömde, at jet ej är svårt att låta observera sig, då ingen passion ä ned i spelet. Brinsen hade kanhända haft rmera fog at nstränga sina ögon. Regina lyckades således äfven i denna plan .,. Mi äknade hon på fnånnernas benägenhet att urskulda fal