Aftonbladet – 26 april 1849, sida 3

inte kan lefva... Då svarade jag, sade hans durchlaucht, att kungen icke gör det, emedan han ej gerna lägger sig i privatförbållanden, och för öfrigt anser adelns suppliker i giftermålsväg för ett proforma. Så mycket bättre, har fröken då svarat: ers durchlaucht förvärfvar en vän. ..) Och kungen förlorar en tillgifven tjenare! inföll Dittniar. Regina har rätt,, fortfor han, bed prinsen göra det! Vill inte herr geheimerådet sjelf tala vid hans durehlaucht ? Min tid är knapp, och ni, Wilkens, visar så mycken skicklighet i ledningen af affärer, att ni uträttar det lika bra som jag. Jag måste redan i qväll vara tillbaka, der jag lemnade min vagn... Låt emellertid aldrig nöjen hindra affärer! det vill jag påminna er. Farväll, Får jag inte låta leda fram herr geheimerådets häst? Inga omständigbeter! Det skulle bli vackra historier om en stalldräng, som lät en annan stalldräng leda fram sin häst. Nej tack ! Han betslade opp och kastade sig i sadeln, som om han varit hvad han syntes... Adjö, kamrater!, ropade han åt de på gården stående drängarne, och satte af i galopp... En fjerdingsväg ifrån staden låg ett torp, der han steg af och gick fram till stugan ... Han hade ej ännu rört vid klinkan, då dörrn öppnades och Håkan Jesperson blef synlig, Du har passat på, ser jag; det är bra! Hvar har du karlen som skall rida bort med hästen? Han är här, och tystlåten är ban... vet dessutom ej annat, än att det är frågan om ett kärleksäfventyr . ND En stund derefter såg man Iåkan begifva sig till staden med en gammal invalid, som stödde sig vid hans arm, och hvilken han införde i sin verkstad, den han städat och upputsat på bästa sätt. Så snart jag fått hans nåds bref, hviskade han, när de voro väl inkomna, skyndade jag mig att iordningställa till hans nåds emottagande. Jag gaf mina g ter lof att gå och roa sig, på det hans nåd skulle vara a!!de!es obesvärad af demp, Bra, Håkan! Du är dig lik. (Forts.)