floder årligen föra till hafvet omkring 400 kubikmil vatten; deraf är klart hvilken massa slam som måste medfölja. Missisippi i Norra Amerika företer flodvattnets förflyttande makt i stor skala. Den löper 500 mil från den kalla trakt, der pelsdjuren jagas, genom tempererade länder, till den strand, der riset och bomullsplantan och sockerröret odlas, och upptager floder, som i hvarje annat land skulle vara af första ordningen. Under en stor del af detta lopp har den bildat kring sina stränder vida slätter af uppslammadt land, men bortför också, under sina årliga flöden, stora sträckor, och man ser cj sällan öar med skogar föras med, som stundom stadna och samlas der en infallande biflod förorsakar en strömhvirfvel. En sådan naturlig timmerflotta samlades på 38 år till 1V. mils längd, 300 alnars bredd och 40 alnars djup; den hindrade seglingen och betäcktes med reslig skog. Slutligen behöfde man 4 år arbeta för att bortföra den. — Man har beräknat, att den massa af sediment, som Missisipi årligen medför, måste vara 3,500 millioner kubikfot. Afvenledes att Ganges i hvarje sekund af de 4 månader, då den flödar (från Juni till Sept.) förer 3500,000 kubikfot vatten till hafvet, och under hvarje sekund af de öfriga 8 månaderna 60,000, samt, genom beräkning af de fällningar, man ur flodvattnet erhållit, funnit, att detta för året gör 6000 millioner kubikfot. I vigt skulle detta årligen göra lika så mycket, som 42 af de stora pyramiderna i Egypten, om de voro helt och hållet af granit. Leyell säger, att om en flotta af mer än 80 ostindiefarare, hvar och en lastad med 40,000 skepp. flodslamm, seglade utföre floden till hafvet, hvarje timma hvarje dag och natt under fyra månader, skulle de ej hinna att föra ut i bafvet mer af detta slam, än floden förer dit under de fyra månaderna regntiden varar. Det är icke blott från dessa foder dylik tillförsel uppkommer; betänka vi att större och mindre floders antal är mycket stort, så finna vi lätt, att en alldeles ofantlig massa af fasta ämnen, fint fördelade, af dem stundligen föres från kontinenterna ned till hafvet. Men der tillkommer nu allt, hvad det sjelft förmår lösa från sina stränder; nästan hvarje våg neddrager något, kela sträckor af hafsstränderna störta stundom, undergräfda. Vi hafva på många ställen vid våra kuster sträckor af stranden, som bestå af idel rundade granitstenar. Hvarje gång vwågorna slå upp, höres ett eget dån af de sammanstötande stenarne; hvarje gång måste de nötas — och likväl finnes emellan dem knappast ett sandkorn, hafvet har tagit det mesta med sig. Det vill ock synas som om den yta af jorden, hvilken nu betäckes af hafvet, d. v. s. hafvets botten, i allmänhet vore !ika mycket, om icke ymnigare betäckt af sammanhopade lösa partiklar än den öfver hafvet höjda delen. På det fina slam, som iaktteges i hafvets djup, lefva ett stort antal djur af alla de lägre klasserna. Der dö de, generation efter generation, och deras skal inbäddas småningom i det fina slammet. Huru detta från uråldriga tider fortgått, huru petrifikater uppstått skall prof. i nästa föredrag skildra. : Den Kal. familjen öfvervar föreläsningen. Å.