Aftonbladet – 23 april 1849, sida 1

Ensam ... barnlös... skall jag stappla grafven til möte... utan hopp att få trycka ett barnbarn till mit bröst! .. Och då jag lider så förskräckliga qval, skall ja, se den, som vållat dem, älskad och lycklig!... Min plar att beröfva mördaren sin brud misslyckades. Ack, hvaq jag hatar honom, henne, fadren..! Regina! Du är mit enda hopp! Vill du bistå mig i min hämnd?.. Hvyarj ögonblick, den uppskjutes, ökar med förtärande brand mit hämndebegär . .. Min son... min son...l Regina tackade sin lyckliga stjerna för, att det va hon, som erhöll detta uppdrag. Hon såg häruti ett me. de! att kunna skydda Bernhard, och såmedelst vinna han: kärlek. Annu älskade hon honom för mycket, att vilje hans förderf, Du är skön, Regina! fortfor den gamla damen, dit: hjerta är upptaget, jag fruktar ej att han beveker det .. sök att väcka hans kärlek! Må han först blifva Elisabet! otrogen, för att sedan känna en hopplös kärleks alla qval Derefter skall han bli offer för, all han vågat kasta en blick på sin herrskares älskarinna. Jag är ej okunnig om de planer som smidas till konungens ofärd; och sedan prinsen vunnit sitt syftemål, är du herrskarinna... Eu ord af dig, och den uslingen ligger krossad vid din fot... Nu känner du allt... gå! Jag måste vara ensam med min smärta, på det jag må kunna besegra den!... Hörl fortfor hon, och fattade Reginas arm, jag hatar äfven denna prinsessa ... hör du... jag har legat för hennes fötter, för all tigga rättvisa, och straff öfver banemannen till nitt lifs sällhet ... Hon lofvade mig rättvisa... och har bedragit mig. Jag har erfarit furstetjenares vanliga öde. Jag står ej mera i samma nåd, som förut. Min dagliga syn påminner henne om hennes svikna löfte... min sorgsna skepnad besvärar henne i lyckan... Men hennes ycka, den är mindre värd, än Görtzens mynttecken; hon san snart bli uslare än jag ... Regina återkom till sitt rum. Det var ej kan, att riherrinnans ord djupt skakat henne; .. för första gången rade hon blickat in iett hjerta, lika lidelsefullt som henes eget. Hon genomgick i tankarna hvad hon nyss hört, ch hopp och fruktan vexlade i hennes bröst. Hwad som alltid ängslat henne var, ätt friherrinnans