Aftonbladet – 23 april 1849, sida 1

WaOV tÄt OO När nu brefvet var försegladt, förekom det denna Hå kan hemskt och hotande. Han betraktade det med ögor hvari ånger och list blandades... Aldrig må hans nåd tro, att jag är så dum, mumladi han, att jag inte begriper, hvarföre jag skall skrifva upj allting, och bland knaperherrskaperna sprida ut den en: osanna löjligheten efter den andra, och utså split och miss. nöje bland det sämre folket... Jag ger mig fan på att nu flyga bref kring alla väder streck, som ska göra de redan arga etter värre Men si till lägret går jag inte mer, det ger jag sjutusan! Under denna lilla monolog hade det falska uttrycket hans ögon försvunnit, och han såg tankfull ut. Hvem wet hvad ondt alla mina utsådda osanninga) kunna göra? Men.. den som tagit fan i båten, får drar till lands. . Dens bröd jag äter, dens visa jag sjunger .. Om jag skulle förråda honom, och rädda... Hvad vill jag bevisa med?... Det väckte bara gissningar, och jag ficl sitta emellan. Nej, får gå! Han håller nog flera, son skrifva honom till. . Inte rår tygstycket, som jag klipper sönder, för, om det blir byxor eller rock utaf... sjelfva saxen är oskyldig i att hon biter. Jag är bara sax i allt det här, mir herre är mästaren... han får svara för, hur han skär till sitt tyg. Och om han illa gör, så svare han derför! för rim skull, kan tänka! TJUGUFEMTE KAPITLET. En morgon vid denna tid inkom Regina i friherrinnan Duwalds rum, och fann den gamla bleka damen ännu blekare och dystrare, än, någonsin tillförene. Ack, hur mår min nådigaste tant? frågade hon med deltagande, ty i närvarande omständigheter skulle friherrinnans död eller sjukdom varit det förtretligaste, som kunnat hända henne. Det behöfdes blott denna inledningston. .. Och den gamla damen utbröt i en ström af förbannelser, så mycket rysligare, som de utsades med kall för-viflan, öfver den, som beröfvat henne hela sin sällhet, in enda son, i hvilken den moderliga kärleken sett en illkommande Torstenson eller Baner...