Aftonbladet – 21 april 1849, sida 2

Stjernros var en verkligen vacker karl; de år han ägde före Bernhard tyckte han betydde föga ... Han var af familj. Bernhard deremot en lycksriddare, som af den nyckfulla gudinnan blifvit stött ur banan vid de första steg han försökte taga på den. Hon syntes ännu oupphörligt hålla honom undan ... Stjernros stod i stor nåd hos konungen ... Med ett ord: han tviflade intet ögonblick på sin seger. Elisabeths möjliga kärlek till en annan tog han alls icke i betraktande ... En qvinna ... bah! ... hvad har hon för tycke? Litet. glitter och guld, smicker och en högre rang, är allt som leker i hennes ögon! Och för öfrigt skall hon väl lyda far och tant.n Han var så säker, att han ej en gång gaf sig tid att undersöka terrängen, utan vågade burdus ett formligt frieri. Huru stor blef derföre ej hans bestörtning, di han till belöning, i all höflighet likväl, erhöll ett formligt afslag. Det gjorde honom ursinnig ... han reste bort, och hade det varit fred, är troligt, att han i förtreten prompt gilt sig med en annan. En viss aning kom honom att frukta Elisabeths återseende. Men dels tröstade han sig med, att han var oförsonligt uppbragt på hela familjen, dels kunde han ju ej undvika att följa konungen. Han kom således till Christinehamn, med föresats att i allt visa Cronstedts den fullkomligaste likgiltighet, och. under det han klädde sig till couren, stålsatte han ytterligare sitt hjerta. Ryktet om Reginas skönhet och närvaro hade äfven ledes kommit till hans öron. Han påminde sig att de vorc kusiner, och gjorde på förhand några förfrågningar angående henne. Ingen af dem, han vände sig till, anade hen nes förbindelse med prinsen, och någon annan hade aldrig kommit i fråga. Således gick och gällde hon för fri, och hennes allsmäktiga behag skulle bli bästa botemedlet emot hvad han trodde, en slocknande kärlek. Med dessa tankar begaf han sig upp på couren. Ha var närvarande vid Reginas ankomst, och hennes blän dande utseende berusade honom.