Aftonbladet – 19 april 1849, sida 1

-jBallandae Krall. UTRIKES. FRANKRIKE. ) För tillståndet i Frankrike torde följande artikel i den moderata tidningen Sidele våra karakteristisk: Den ställning, i hvilken Frankrike för närvarande befinner sig, såväl i sina inre, som utländska förhållanden, har en viss analogi med ställningen kort efter 1830 års revolution. Då liksom nu var krediten skakad, arbetsförtjensten förstörd, Europa i brand: de lifligaste passioner spelade; legitimisterna Isökte tillställa resning i Vende; den republikanska emöten, oupphörligen dämpad, återupperste oupphörligen sitt hufvud; reformifrarne, genom djerfheten laf sina läror, och pressen, genom våldsamheten i sitt språk, satte hvarje dag samhället i fara. Då liksom nu upprepades, att hvar och en från revolutionen utgången styrelse icke kunde fortfara, och man afvaktade med ängslan morgondagen, som oundvikligen ansågs skola medföra en statskupp, en katastrof eller en revolution. Emedleriid skedde intet häraf: konservatismens lande var starkare än omstörtningens ande; makten kämpade länge, men triumferade ock slutligen öfver sina motståndare; fängelset bief de mest exalterade partimäns, såväl som de fredligaste reformvänners, lön; en sådan lön drabbade hrr Bascans, Lionne m, fl. lika väl som hrr Enfantin och Michel Chevalier. Ett qvafdt lugn följde på denna stora kris. Revolutionsanden var för ögonblicket gväst, men icke besegrad. Om vi gå än längre tillbaka i vår historia, så återfinna vi än en gång ungefär samma analogi. Under de första åren af restaurationen försökte de liberala, understödda af den doktrinära filosofen, att likaledes uppväcka häftig oro i samhället, liksom 15 år sednare republikanerna, såsom vapen begagnande de nya skolornas skarpsinniga kritik, försökte störta Ludvig Filips regering; men äfven då förmådde maktens praktiska styrka bålla de exalterade tbeorierne stången, och Frankrike inträdde för en tid i en period af lugn. För närvarande hafva socialisterna intagit republikanernas och de liberalas plats. Aro deras agitationer mera farliga än deras företrädares? Ja! — om republikens styrelse faller i samma fel, för hvilka I Bourbonerna och Ludvig Filip fått plikta så dyrt. I Nej! — om styrelsen, i stället för att sätta ett blindt I motstånd . mot framåtskridandet, förstår att förekomma en explosion genom förnuftiga och billiga eftergifter. ) Utan tvifvel är samhället allyarsamt hotadt, och vår mening är alldeles icke att insöfva hvarken oss sjelfva eler våra vänner i en bedräglig säkerhet. I Men att förutse det onda, är redan att till hälften finna bot derför. Den periodiska agitationen, förIskräckelsen, oron skall en gång upphöra, på samma sätt som agitalionen från 4815 till 4820, på samma sätt som agitationen från 4830 till 4834. De paåsIsionerade röster, som för närvarande vilseleda folket ;slinom utopiernas: labyrinth, skola slutligen uttrötta sig. Floden skall återvända till sin bädd, icke allenast i Frankrike, utan äfven i Europa i allmänhet, Joch samhället, hvilket, liksom individen, har behof af hvila och välstånd, skall återvända till arbete; det skall åter sysselsätta sig med sina intressen, sin handel, sitt åkerbruk, sin industri, sin kredit. Se der hvad samhället skall göra af egen drift, lendast genom den starka sjelfuppehällelsedrift, som lefver deri. Men skall nu detta blifva allt? Har styrelsen icke annat att göra, än vaka öfver den materiella ordningen? För oss, liksom för den, måste det förflutnas lärdomar, nyligen upprepade, icke blifva utan inflytande for framtiden. Om Bourbonerna föranledde de hberalas triumf år 1830, om Ludvig Filips och hans ministrars fåvitska motständ bidrog till republikanernas seger i Februari, så låtom oss lägga denna vigtiga erfarenhet icke allenast på vårt förstånd, utan äfven på vårt hjerta; låtom oss bjuda till att undvika det förflutnas fel och afböja socialisternas triumf genom en vis tillämpning af reformer, till hvilka konstitutionen redan innehåller en slags anvisning. En man, hvilkens talang och moderation hedrade det gamla konservativa partiet, Agenor de Gasparin, yttrade en dag på tribunen till Guizot, att det bästa medlet för en styrelse att afväpna sina fiender, är att af dem låna det goda som de äga, men låta dem behålla det odugliga. Detta råd är godt att minnas än i dag. Socialisterna låta de mest samhällsomstörtande theorier passera förbi folkets ögon, till förmån för några ganska rigtiga ider. Låtom oss af dem låna dessa ideer, så mycket mer som de icke egentligen tillhöra socialisterna, utan hela verlden... Låtom oss i ordningens namn realisera de sociala förbättringar, hvilka för de exalterade partierna tjena säsom en täckmantel för deras verkliga planer; — och socialismen skall upphöra att vara farlig. Men så länge som folket ser på ena sidan menniskor, hvilka föregifva sig arbeta för nödens afhbjelpande, för lindrande af folkets bördor 0. s. V., och å andra sidan en styrelse, som endast. begär folkets penningar för alt värfva soldater och gjuta kanoner, så kunne vi väl hafva ett sken af ordning, en liknelse till säkerhet; men elden ligger dock och glöder under askan. Låtom oss begagna erfarenhetens lära, om vi icke vilja att förr eller sednare en förfärlig eld skall uppflamma 2 BROSBEOBM,