Aftonbladet – 18 april 1849, sida 2

FRK WS KEN SKE TSE EENETSAA Borgmästarens hus, såsom det näst rådstugan förnämsta hade blifvit utsedt till hennes boning, och när hon nu vid porten emottogs af baron Duwald, som haft besvär med iordningsättande af rummen, dit hon äfven af honom infördes, blef hon angenämt öfverraskad af att finna sig så väl logerad, och tackade honom så förbindligt, hennes naturliga sträfhet tillät. Strax efter märkte hon att fröken Däben och en annan dam skrattade ovanligt häftigt bakom sina ofantliga solfjädrar. Hon närmade sig dem, och varseblef utanföre på torget ett storvext fruntimmer, som neg och neg, den ena gången djupare än den andra... )Känner baron denna qvinna? frågade hon Duwald. pErs kongl. höghet! det är ingen ringare person än sjelfva borgmästarinnan, som tillika nu äger den nåden att vara ers kongl. höghets värdinna.n Är det så? Och med en vänlig nick besvarade prinsessan de lika underdåniga som oupphörliga nigningarne, hvilket åter gjorde borgmästarinnan alldeles hufvudyr af glädje, ehuru hon fann det underligt att se sina egna rum öfverfyllda af iolk, och ieke ens sjelf få gå ditin, utan stå utanför och gapa och niga för väggarne. Det är ju i morgon bittidap, fortfor prinsessan, som stadens fruntimmer skola presenteras för mig... Ack; se konungen, min bror! afbröt hon sig och skyndade ut, åtföljd af sin gemil, för att emottaga honom. Konungen omfamnade sin syster med ömhet. ,Hvad det gläder mig att se ma soeur) vid så god helsa och så godt humör, efter en för ma soeur så besvärlig resaln Ingen resa kan vara mig besvärlig, då jag år så lycklig att få råka min konung och broder! svarade hon un: der en djup nigning. Carl betraktade henne med rörelse. Mon coeur! alltsedan i fjol, då jag tillbringade en dag i mon coeurs sällskap ), har jag längtat efter en längre sammanvaro med min enda syster, och. så lång tid jag ) bMa socuro och omon Ccoeur hade Carl ända från barndomer kallat sin syster, både i tal och skrift. I Wadstena.