Rrternerennee fi DE SAMMANSVURNE, MORD oca KRÖNING S ROMAN AF CARL VON ZEWEL NITTONDE EAPITLET., Ifrån Håkan Jesperson lill geheimerådet von Dittmar. Nådigste herre! Enligt hans nådes befallning är jag nu här, och som h. n. förmodade, den första främlingen på stället. Folkets stämning för en viss person är så god, att jag ej vågar äfventyra minsta ord. Inom ctt par dagar var staden ölverfylld med folk, landets adel tillströmmade från alla kanter, och jag fick händerna fullt upp med göra. Jag bör således aflägga min underdånigste tacksägelse hos min nådigste herre, som skickat mig hit, ty här har jag redan förtjent mången vacker daler, och den veckas förlust, som jag med gesäll och gosse lidit, är rikligen ersatt. Ty borgaren och hans qvinnfolk ) härstädes äro ännu hvad Gud skapat dem till, och inte såsom borgaren i Stockholm, hvilken i sin högfärd, sedan han förtjenat några dalrar, icke blyges för att efterapa adeln i alit, icke besinnandes huru illa det klär honom. Ibland de första, som anlände hit, var baron Duwald måd sin faster, enkefriherrinnan, fast hon egentligen borde kallas grefvinna, efter hon är född på det viset, och med dem följde fröken Regina von Bilow. Hon är bra vacker, och syns så mycket vackrare då hon står bredvid fru friherrinnan, hvilken ser ut som hade hon legat i grafven i tio år. Bedröfligt att detta fruntimmer ej kunnat öfvervinna sin sorg! Nog kunde hon begripa, att en så ru herre, som ryttmästar Bernhard, ej varit orättvis. Och hvad jag vill säga, så för hon ondt i skölden emot den unga, vaekta herrn. ) Se A. B. M 1—6, 8—13, 15—17, 20—2925, 27—99, 31—534, 57—40, 42, 44—46, 48-50, 52, 55, 56, 58, 59, 62, 64, 67, 70, 73, 75, 76, 79—381, 83 och 86. ) Läsaren täcktes ursäkta. Detta skrefs 1748.