Aftonbladet – 18 april 1849, sida 1

stade, lika äreportar, och det var ej, såsom det sades. utan, att borgmästaren dermed hade sin aparta mening. Ett rykte gick, att konungen skulle hafva yttrat: Får jag fred, kunde väl hända jag gifter mig. Och dessa anordningar skulle nu föreställa sinnrika förebud dertill, äfvensom ett ställe i det väl öfverlästa talet syftade ditåt. Sent på qvällen gingo de öfverlycklige, ehuru af sina kära mödor uttröttade borgersmännen till hvila, drömde länge och väl om den kommande dagens festliga fröjder, och vaknade ovanligt sent. Solen speglade sig redan i millioner silfverfacetter, dem den skarpa vinternattens köld strött öfver drifvorna, innan de knappt uthvilade hedersmännen kommo sig för att snugga sömnen ur ögonen, springa opp ur sängarne, och skynda, de högmögende till sina kaffebord, de ringare till sin ölsupa, för att sedan sammanstöta på torget, der de snart mangrannt infunno sig. Men huru widt uppspärrade de alla sina munnar, ty de kunde icke tro sina ögon, icke begripa, hvad det månde betyda, att en soldat stod på post vid trappan till rådstuguporten ! Mor! har du kaffet färdigt? frågade borgmästaren, i det han behagligt sträckte sig i sin säng och sköt opp nattmössan ur pannan. Det har varit färdigt länge, det, min gubbe lilla! Men du sof så godt, så jag inte nändes väcka dig. Du får nog gå i dag ändå... Gud tröste den, som skall vara vid hofvets Under dylikt joller drack gubhen i all ro sitt kaffe, klädde sig och trädde, med minen af en konsul, ut i sin förstuguqvist, dit de församlade skyndade emot hotiom. Han ernade just fråga, hvadan deras bestörta blickar härledde sig, då han kom ätt se upp ... och... Aladdins slott kunde ej väcka större förundran i Ispahan, än nu den midtföre stående posten väckte hos honom. Ja, hvad tycker kära bror?) frågade äldsta rådman. Kan bror säga mig hvarifrån poståh kommit? pNej, sannerligen jag det kan ! Nu rann honom i minnet, att hans hustru, under loppet af natten, stött på honom och sagt, att hon tyckte sig