Aftonbladet – 16 april 1849, sida 2

— I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 41 dennes läses följande: Härvarande reformsällskap hade i går sammankomst, för att yttra sig, dels om Stockholmska reformvännernas bordlagda framställning i fråga om urtima riksdag, och dels om Örebro reformsällskaps skrifvelse angående ett gemensamt reformmöte i Örebro i början af Juni månad. Efter föregående diskussioner, som voro ganska lifliga och fortsattes i flera timmar, beslutades, att tre deputerade skulle utväljas för att bevista mötet i Örebro; att desse deputerade ej skulle förses med någon annan instruktion än sällskapets föreskrift att icke understödia det Kongl. förslaget, om det vid mötet i Örebro förekommer till diskussion; att medel till deputerades resekostnader skulle insamlas genom subskription, och att de deputerade icke skulle väljas nu, utan, efter skedd subskription, vid ett kommande sammanträde, till hvilket bestyrelsen borde kalla sällskapet omkring 44 dagar härefter. Teckningen för betäckandet af deputerades resekostnader öppnades före sällskapets åtskiljande och utvisade tydligen, att härvarande reformvänner icke skygga tilibaka äfven för pekuniära uppoffringar, då de dermed anse sig kunna befordra den liberala sakens framgång. Subskriptionslistan lärer före nästa sammankomst komma att cirkulera till påteckning bland dem af sällskapet, som icke nu antecknat sig. Ett par vid tillfället väckta motioner skulle, enligt stadgarnes föreskrift, remitteras till bestyrelsens utlåtande. Vi skola lemna ett utförligare referat om denna sammankomst, då protokollet hunnit utskrifvas. — Till konungens befallningshafvande i Götheborg har från svenska konsulatet i Köpenhamn ankommit följande skrifvelse: I följd af en kungörelse från danska marinministeren af den 3 dennes, komma, utom de genom kungörelse af den 7 Mars, som blockerade förklarade hamnar och inlopp i hertigdömena Slesvig och Holstein, ytterligare att tillsvidare blockeras: från den 5 April: Cammin, Swinemunde, Wolgast, Greifswald, Stralsund och Rostock; från den 12 April: Pillau, Danzig, Elben, Wesern oah Jahden; hvilket härmedelst till handlandes och sjöfarandes efterrättelse meddelas. — Silfvergrufvor. Uti tidningen för Fahlu Stad och Län uppgifves, att tvenne silfvermalmsanledningar, som blifvit upptagna och bearbetade, nemligen vid Caspersbo i Garpenberg och Sundbo i Folkkärna, skola lemna vacker utsigt till en rik afkastning, serdeles i Caspersbo, der, efter en mträffad bergsklyfning, malmen så tilltagit och förbättrat sig, att det vackraste gods finnes öfver hela grufvans till omfånget betydliga botten. Då man bör hoppas att detta är mer än en puff, så äro egarne att lyckönska. rn — Tidningen Bore, innehåller följande reflexioner i anledning af en nyligen i Upsala utgifven tryckt skrift, som redogör för dödsfången Djos Per Anderssons (Dalpelle) lefvernen: Denna skrift saknar icke intresse för den, som vill studera utvecklingen af det onda hos: brottslingen, ifrån de, första mindre felen, nästan alltid härrörande af bristande vård och uppfostran i barnaåren, till de grofva förbrytelserna, hvartill brottslingen oftast blifvit härdad genom en förderfiig gemenskap med andra brottslingar i fängelserna. — Vi hafva emedlertid nämnt denna skrift endast för att fästa uppmärksamheten på en deri förekommande uppgift af ofvannämnde förbrytare i afseende på cellfängelsestraffet. Han förklarar nemligen att 6 månaders fängelse i cell är förfärligare straff än tre gånger 40 par spö, samt att det endast var användandet af nämnde fängelsestraff i stället för fästningsstraff, som förmådde afhålla kronoarbetskarlarne vid Rindön, hvilka han sjelf tillhört. ifrån att begå förbrytelser, i ändamål att få utbyta platsen derstädes emot den inom en fästning. Man har anmärkt, att cellfängelsestraffet icke skulle afskräcka från brott lika verksamt som de afiliktiva straffen, och en värd ledamot af ridderskapets konservativa sida bar vid ett tillfälle yttrat, att lämpligaste sättet för bedömandet härutinnan af de i förslaget till straffbalk upptagne nya fängelsestraff, vore att inhemta yttranden från afstraffade förbrytare. Han tänkte säkerligen på det gamla ordspråket: experientia docet. Bet har derföre varit en tilifredsställelse för oss att omtala Dios Per Anderssons sakkunniga utlåtande, som kanske kan bidraga till att hos den värde ledamoten borttaga en eller annan skrupel emot cellfängelsestraffet och förslaget till ny brottmålslag. — Skulle fiera skrupler i berörde hänseende finnas qvar, vore det kanske tjenligast, att förslaget ju förr desto heldre remitterades till alla afstraffade brottslingars i riket utlåtanden, så att denna lagstiftningsfråga kunde hinna att inom icke alltför läng tid blifva fullkomligt och konservativt utredd. — Tidens strategiske professor har den mest deciderade otur att, hvarje gång han öppnar sin mun för att hugna allmänheten med skarpsinniga reflexioner öfver ställningen i Ungern, förråda den ohjelpligaste brist på förmåga att följa med händelsernas utveckling. Deraf inträffar att professorn, uti Tiden för d. 14 dennes, med mycken högtidlighet och synbar förnöjetse talar om de österrikiska armeernas segerrika framträngande ända till Debreczin, då likväl med föregående dagens post underrättelser ingingo derom, att österrikarna på alla punkter dragit sig tillbaka och att deras hufvudstyrka, genom insurgenternas segrande framryckande, nödgades rikta sina operationer mot Waitzen, för att hindra general Görgeys framträngande till Komorns undsättning. Sjelfve banen Jellachish hade uppbrutit från Czegled till Pesth; genom denna reträtt af de kejserliga armeerna hade magyarerne vunnit 300 qvadratmils terräng. Lägg nu dertill, att samma post medförde underrättelsen om Bems fullständiga och lysande framgång i Sicbenbärgen och jemför sedan med dessa fakta herr professorns triumfer öfver de kejserligas framgång! — Men hvad vet väl professorn i Tiden om allt detta?! — Med sina ErgänzungsblätIter, framför sig, förlägger han det österrikiska högqvarteret vid Debreczin, då det likväl befinnes i grannskapet af Pesth vid Gödöllö och Waitzen!!! Men hvad betyda några och 39 mil för vår strategiske professor!? — Som sagdt är, verldshändelserna äro alltför rörliga för hr professorns gammaldags taktik att berätta nyheter; ty för att veta hvad som tilldrager sig, erfordras att med mera vakenhet, än som synbarligen ligger i Tidens natur, följa med den utländska politiken. : NS OA SA