Aftonbladet – 14 april 1849, sida 2

0... 30 år tröttnar man aldrig att tala om kärlek. De ilskade föremålet är då allt, och utom detsamma är allt.. ntet. Men vid 40 år har kärleken snart talat ut... Också sutto innan kort Fredrik och Regina vid hvar undras sida, och räsonnerade helt lugnt i politiken. Härtill bidrog utan tvifvel mycket, att Regina ickt ilskade, och att hyckla kärlek blef henne tröttsamt, äl vensom att Fredrik ännu ej hunnit till de år, då den lill skälmen i hjertat urartar till barn på nytt. I ehuru mycken förbindelse, yttrade dock omside Regina med en öm blick på prinsen, jag, isynnerhet fö letta påfund, står hos jernhufvudet, såsom turkarne kall kungen, så förekommer mig hans infall, att hitkalla hel hofvet, ändå bra obegripligt! Vet ers maj... hum.. ors durchlaucht, att när menniskor få infall, så stora, son om de föllo från skyarne, kallar man dem fega mot; ick för döden., Tyst, tyst! sade Fredrik, och såg sig omkring, va försigtig! Murarne hafve ören när man taler om konunger. Det är många, som gjort samma anmärkning ... Må vare! Säkert är, då vore du grefvinne... me tystned och forsigtighet! Till förskingrande af de alivarsamma tankar, som ho begge uppstått, började man skämta öfver de nöjen oci lustbarheter, hvilka möjligen här skulle kunna komma at vankas, till dess Regina ledde samtalet på ett ämne, sor ägde inflytande på hela hennes lefnads välfärd, ifall ho: hädanefter trodde sig kunna vänta en sådan. vAck, ers durehlaucht! Ar fröken Örnstedt gift ännu? frågade hon. Med hvem? Kors, med sin gamla flamma, ryttmästar Bernhard? Nein, mein Puöppehen, inte ännu. Det berättades at generalen gjort disposition derom, ifall han skulle stupet men han stupede inte... Der Teuffel, hvad den flicke är vacker, und så godt... Hvadt, Regine! jag ser en mol af missnöje skymte öfver din panne... du är för vacker att få vare afundsjuk. Skall då en flicke aldrig uten harn kunne höre en annens skönhet berömmes? Ers durcehlaucht! inföll Regina i skämtsam ton; ma berättar att Alexander varit afundsjuk på andra härfö rare... Apropos... har ers durchlaucht aldrig harmat öfver andras eröfringar?... Vår skönhet är vårt end vapen.n . ; , . vÅck, du lille smickrerske! ropade Fredrik, förtjus