Aftonbladet – 13 april 1849, sida 3

BLANDADE ÄNNIER: KOSTNADEN AF KOMGL. LUSTJAKTER 1 ENGLAND. Ett ibland de många intressanta bidrag till de upplysningar, som de i England bildade finanhsreformföreningarne framskaffat angående det nuvarande slöseriet med statsmedel, lemnas i en serskild liten afhandling, som den Liverpoolska föreningen låtit utgifva angående kosnaden för de ångfartyg, som uteslutande begagnas dels för den kongliga familjens lustresor till sjös, dels för de serskilda stationschefernes och officerarnes nöje. Ur den långa listanpå dessa utgifter, meddela vi här följande sammandrag såsom karakteristiska. För tillsynen öfver det kongliga jaktvarfvet, har en officer, utom sin vanliga lön, ett arfvode af 200 p. st., och en annan underuppsyningsman ett mindre arfvode. Härefter följa kostnaderne från åren 1843 till och med 1848 för ett enda fartyg, kalladt The royal sovereign, hvilket fordom tillhört Georg III, och som: ännu underhålles utan annat ändamål, än att officerarne i Pembrooke några få gånger om året fara ut och segla dermed för roskull. Dessa kostnader hafva uppgått för reparationer samt till underhåll af den uteslutande för detta fartyg anslagnpa besättningen, till 45,624 p. st. på de 6 åren. I Woolwich: underhålles ett seglande lustfartyg, kalladt William an Mary, och ett ångfartyg kalladt Black Peagle. Utgifterna för dessa fartyg hade, blott för de 2 åren 4843—44, utom nybyggnaden, uppgått till 28,733 p. st.; och för de 6 åren tillsammans till 635,802 p. st. För drottningens båda egna ångfartyg, Vietoria and Albert och The Fairy, har kostnaden för åren 1843—1848 uppgått till 251,168 p. st.; och med kostnaden för deras nybyggnad 346,109 p. st. — Reformföreningen leder sig härifrån till den slutsatsen, att då man beräknar den inskränkning, som regeringen föreslagit i flottans totalkostnad för åren 1849—30, så är denna indragning 8215 p. st. mindre, än kostnaden för de ofvannämnde lustjakterna, hvaruti ingen minskning är föreslagen. — FRANSKA REPUBLIKENS TEATERCENSUR. Den nuvarande styrelsen i Frankrike närmar sig synbart absolutismen, under republikanski. former, eller rättåre utan att bry sig om några former. Bland annat har man nu i Paris återinfört en sträng teatercensur, derigenom att styrelsen utöfvar en sådan på eget bevåg och teaterdirektörerna underkasta sig den utan motstånd. I en dramatisk revue träffade man härpå nyligen följande anspelningar, som tala tydligt nog. Hvad vill detta säga? Man talar på alla håll ej om annat än censur och interdikter! — Här säger man: för detta stycket ha vi ingen farhåga: censuren har granskat det — från ett annat håll förnimmes att man på murarne i Paris uppsatt affischer, som tillkännagifva att den eller den pjesen blifvit af . styrelsen förbjuden. Vi måtte helt visst missminng oss : nationalförsamlingen måtte förmodligen utfärdat någon censurförordning, som vi råkat glömma eller som icke hunnit fram till oss; ty utan någon sådan händelse förstå vi ej huru man i brist på alla lagstadganden i detta ämne kan förfara på dylikt sätt; så framt icke de republikanska ministrarne blifvit storvisirer och teaterförfattarne lifegna — corveables taillables å merci — som det hette under den forntida regimen. Mr Alexandre Laya, dramaturgiens generalprokurör och hans sbirrer behagade ursäkta likväl, att om det vore vi,som hade den äran förestå en teater, så skulle vi äfven hafva anspråket — och veta förskaffa aktning deråt — att umbära hans råd och befallningar, och att låta föra upp hvilka stycken vi funne för godt att välja. Om buller eller oväsen uppkomme dervid, så skulle polisen ensam lemnas tillträde till dess afstyrande; men samtliga ledamöter af så väl den gamla som nya byrån för allmänna tänkesättets ledning (bureau de Yesprit public) skulle-afvisas utan undantag. Man kan verkligen ömkas öfver en nation, som drager svärdet för ord, men som låter i trots af Jag, och utan att brysigom någonting, bortsnappa en af sina dyrbaraste rättigheterp, — ENGELSKA SÄTTARFS BETRYCKTA BELÄGENHET. Under det handeln och manufakturerna i Storbritannien för närvarande njuta af en ganska ged konjunktur, ser man i tidningarna införda beklagelser deröfver, att boktryckeriarbetare till stort antal äro utan sysselsättning i London. Detta tillskrifves i synnerhet den omständigheten, att en betydande inskränkning blifvit gjord i den öfverdrifna tryckNing, som förut egt rum af parlamentshandlingar, och hvilken kostat enorma summor. Nu anser man, att det bästa medlet till befordrande af boktryckeri