Aftonbladet – 13 april 1849, sida 1

underrättelsen om olyckan med de danska krigsskeppen, afreste genast till Alsen; hvarifrån han sedan öfver Corssöer reste öfver till Seland och till Fredriksborg, dit han ankom den 9 April, kl. 2 på morgonen. ,Egir, afgick till Alsen för att vara Ull krigsministerns disposition. FRANKRIKE. Domstolen i Bourges har nu fällt sin dom mot Majfångarne. Sex af de anklagade, general Courtais, Degrå, kallad le Pompier,, Lartill olika straff; Armand, Barbös och Alex. Martin, kallad Albert, till deportation; L. ÅA. Bianqui till 10 års fängelse, J. M. Sobrier till Quentin hvardera till 5 års fängelse. Louis Blanc, Caussidiere, Honneau, Lavirron, Seigneuret och Napoleon Chancel hafva genom tredskodom blifvit dömde till deportation. National gläder sig isynnerhet öfver geneIral Courtais friande, och beklagar, att Barböes under hela tiden vägrat att försvara sig. Om ;Ihan, säger nämnde blad, låtit juryn känna-sin absoluta hängifvenhet för allt hvad han anser I vara sannt, loyauteen och ädelbeten i hans kaIrakter, så tro vi, att den skulle hafva fattat Iden hänförelse, för hvilken han olyckligtvis Igaf vika den 135 Maj, och att hans förfärliga Istraff kunde hafva bhfvit förmildradt,. Den 30 och 31 Mars föreföllo några mindre betydande uppträden på torget Dauphine i Bordeaux, i anledning af uppkommen strid mellan en polistjensteman och ledamöterna af. en republikansk klubb, hvilka skulle hafva genomtågat staden under ropet: aNed med aristokraternal! Lefve Barbes, Raspail och LedruRollin! Resultatet blef att polisen arresterade en hop personer, nästan utan undantag ungt folk af 18, 19 och 20 år, af hvilka största delen icke ens begrepo att de deltagit i upproriska manifestationer. Det Rue-Poitierska partiet lär hafva begynt att bilda en stor antisocialistisk propaganda, som flitigt understödjes genom penningebidrag från de rika bankirhusen. Emellertid göra arbetare, ja till och med soldater insamlingar för att inbringa de 4000 fr. till hvilkas erläggande Proudhon blifvit dömd. I denna motsats karakterisera sig de båda stora partier, om hvilka det -nu egentligen tyckes vara fråga i Frankrike. Man vi!l veta, att det konservativa partiet skall hysa den afsigten, att vid det förestående presidentvalet i nationalförsamlingen samla sina röster på gencral Lamoriciere, för att störta Marrast, le Marquis dela republique, som hans fiender på spe kalla honom. Märkvärdigt nog uppträder vid samma tid Raspail i Bourges med grofva beskyllningar mot Marrast, såsom den der, jemte sin föregifne hemlige agent, den bekante poiisspionen Huber, skulle hafva varit den egentliga upphofsmannen till attentatet af den 45 Maj, för att störta socialisterna. Å endra sidan börjar Lamoriciere att komma i gunsten hos rue-Poitiers-partiet, derigenom att han Ycterade för klubblagen. Underrättelser från Metz, Lons le Solnier och Lyon tala samtidigt om trupprörelser mot den Piemontesiska gränsen. Det socialistiska partiet i Frankrike lärer utveckla stor verksamhet. Dess valmanifest väntas inom få dagar och shall vara författadt af skalden Felix Pyat, en af bergpartiets utmärktare ledamöter i nationalförsamlingen. De fattigare klasserna och landtfolket lära bearbetas med broschyrer af den socialistisktdemokratiska propagandan, och klubbarne återöppnas under namn af de genom lagen tillåtna valföreningarnen: Vi hafve förr nämnt, att nationalförsamlingen den 3 April beslutat göra en betydande afkortning af general Changarniers gage. Inrikesministern hade begärt 50,000 fr. åt generalen såsom chef för nationalgardet. Pröfningsutskottet hade föreslagit en nedsättning af denna summa till 30,000 fr. Men kammaren var icke nöjd ändå, utan kom å:er, liksom en gång förut, att tänka på det olagliga deruti, att general Chapgarnier på en gång var chef för en militärdivision och högste befälkafrvare för nationalgardet. Ledru-Rollin och hans vänner förenade sig derföre för att bekämpa ett sådant olagligt hopande af befattningar på cen person. Först uppträdde de Ludre och visade det olagliga häruti, uppläsande en lag af år 41831, som förbjuder befäl öfver nationalgarde att vara förenadt med ordinarie officerstjenst. Han yrkade derföre, att hela det åt general Changarnier, såsom chef för nationalgardet i budgeten föreslagna gage af 50000 fr. icke måtte bevilias. — Han understöddes lifligt af Degouste, Ledru-Rollin och Crmicux, som i ganska skarpa ordalag förebrådde ministåren att hafva genom sitt exempel våldfört konstitutionen och lagarne. Inrikes ministern Leon Faucher förklarade, att hopandet af dubbla tjenster på general Changarnier endast varit en temporär åtgärd, som ännu vore påkallad af interesset för allmän ordning. Han försökte kämpa — säger ett oppositionsblad — med detta tungans behag, denna värdighet och denna moderation, som äro honom egna. Men han dukade dock under obarmhertigt, ömkligt. Den olycklige! han hade insett hela otillräckligheten af sin egen talang. Alit ifrån början af pjesen hade han sändt -bud på bud för att uppsöka hr O. Barrot, och under sjelfva striden sände han ytterligare depesch på depesch med böner om hjelp. Men hr Barrot ankom icke tidigt nog. Då kan ändtligen visade sig i allt sitt majestät, var frågan redan afgjord.s Med 564 röster mot 304 antogs de Ludres motion: STORBRITANNIEN. I öfverhuset har ingenting af vigt förefallit. Lord Brougham hade velat öppna en konversation om de italienska angelägenheterna, men huset visade ingen .ust att inlåta sig deri. Huset har ajournerat sig till den 49 April. I underhuset fortsattes diskussionen öfver billen om den extra irländska fattigskatten. YSKLAND. Den 4 April på eftermiddagen afgaf frankjurterdeputationen en förklaring till preussiska kabinettet, hvilken slutar med följande ord: Inbjudningen, att på grund af riksförfattninjen antaga det på honom (konungen) fallna valet, måste anses hafva blifvit afböjd i det ;gonblick, då hans majestät förklarade att den it konstituerande riksförsamlingen efter förnyad 1 . f 4 PET UT Vet Meg