Aftonbladet – 11 april 1849, sida 3

undervisade, är det lätt för ett barn med högre gåfvor att intaga sin rätta plats ibland kamraterna, och erhålla den rang i sambället, hvartill det är berättigadt. Det var på denna princip som den allmänna skolföreningen i Lancashire grundat sin plan. Frivillighetsgrundsatsen; enligt hvilken hvar och en efter behag egde begagna undervisningen eller icke, har varit ett kraftfullt medel att sprida religionskunskapen, men är icke tillräcklig för uppfostran; emedan i ena fallet blott behöfves en djup öfvertygelse och förmågan att uttrycka denna öfvertygelse, då i det andra fallet erfordras långt vidsträcktare medel. Tal. upptog äfven och besvarade det påståendet, som stundom göres, att uppfostran, liksom en annan vara, skulle lemnas att bero af tillgång och efterfrågan, och visade genom utdrag ur statistiska uppgifter, att der massan ännu befinner sig på en låg ståndpunkt af bildning, samt det allmänna icke gifvit tillräckliga fonder för att sträcka undervisningen till alla individer af samhället, råder äfven hos minga föräldrar stor likgiltighet för barnens undervisning, och skolorna äro i ett tynande tillstånd. Hr S. Smith instämde deri, att de arbetande klasserna, oaktadt det begär till andlig lyftning, som hos dem blifvit väckt på sednare tider, icke hade tillräckligt begrepp om den omätliga vigten för dem af en god uppfostran, och att ingen plan för deras politiska eller sociala lyftning kan få en fast basis, utan ett godt uppfostringssystem. Han ansåg likväl icke uppfostran bestå i att lära ett barn skrifva sitt namn, eller uppräkna några siffror; han ville snarare säga att den består deri, att ingifva barnets sinne den grad af kunskaper, som föder ett begär efter mera. Om det fanns något ord i språket, kärare för en engelsman än alla andra, så vore det ordet: home (hemmet). Men hr S. kunde icke anse detta ord ha fått sin rätta mening förr, än hvarje medlem af en familj erhållit uppfostran. Den största invändningen emot en oinskränkt valrätt är, att folket är för okunnigt, för att innehafya en så stor makt som härigenom erhålles; och det bästa svar chartisterne kunde gifva på detta inkast, vore att lyfta sig till en sådan belägenhet genom uppfostran, att de kunna gå till regeringen och säga: det är helt och hållet falskt att vi äro okunnige. Uti fordna tider hade en villfarelse varit mycket rådande, som skadat uppfostringens sak och som väl numera genom fullständiga och mångåriga diskussioner häröfver till större d len blifvit skingrad, men likväl vidhängde en och annan: att religion och uppfostran vore ett och detsamma. Dessa två saker äro visserligen i det närmaste sammanhängande, så till vida, att båda äro lika nödvändiga till menniskans lycka: ingendera är för sig tillräcklig, och båda mäse komplettera hvarandra; men ingenting hade visat sig mera skadligt, än det begär, som presterskapet i den rådande kyrkan haft, att få undervisningsanstalterna ställda under sitt öfverinseende, för att begagna dem såsom verktyg för en viss dogmatism. Hr Smith hänvisade på uppfostrings-anstalternas tillstånd hos Nordamerikancerne, der någon viss trosbekännelse aldrig läres i skolan, men hvilka likväl äro, hvad folket öfver hufvud beträffar, på en gång det bäst undervisade och det mest religiösa folk i verlden. Hr Harry, en prestman, instämde med den föregående tal., och gladde sig åt denna förenings stiftelse och framsteg, emedan han trodde, att endast uppfostringens framsteg kunde sätta en damm emot alla de brott, den omåttlighet och det elände, som utgöra mensklighetens största förbannelser. Härefter öfvergick man till en rådplägning om den allmänna planen för denna och dylika föreningar, nemligen att den skulle utgå från folket sjelf, och småningom cmfatta hela landet. Härvid gjorde en Chartist vid namn Mauhew en anmärkning vid det här ofvan gjorda påståendet emot lämpligheten af den allmänna valrätten. Det är ganska sannt, sede han, att en stor massa af den lägre klassen visar sig likgiltig för barnens uppfostran; men det vore orätt alt påstå, att icke folket i det hela önskar en förbättring deri. Öfverallt, i samma mån som folket fått politiska rättigheter, har en af dess förnämsta omsorger varit att erhålla förbättrade-uppfostringsanstalter. I Frankrike hade nyligen varit en stark tvist om den saken; och han påminde församlingen, att det partiet, som ansetts mest revolutionärt, just varit det som påyrkat betydande uppoffringar från statens sida för detta ändamål, hvaremot det parti, som kallades reaktionens, sökt att slå omkull denna allmänna folkbildningsplan. Han ville härmed icke på något sätt förminska kraften af det som blifvit yttradt cm sjelfva uppfostringsfrågan, utan förenade sig med dem helt och hållet; men man borde akta sig för att råka i en cirkelgång genom upptagande af en bland de fraser, hvilka den politiska reformens fiender i alla tider användt. Först säga de, att det icke går an att gifva folket politiska reformer förr, än det blifvt bättre uppfostradt; men sedan, när det blir fråga om en omfattande förbättring af uppfostringsanstalterna, så afslås eller krirgskäres planen dertill af dem, som inne-l, haffa den politiska makten; och på sådant sätt bin-l, ner man alls icke, eller ock alltför långsamt ur fläc-; ken, utan återkommer till samma ställe. Föreningen öfverenskom slutlizen om åtskilliga ! beslut, hvilka det dock är öfverflödigt att här upp-: Laga.