Aftonbladet – 11 april 1849, sida 2

Ar BO AO DV MJ ANNE MED MAR MA NV in blott subsidiär giltighet. (Forts.) UTRIEES. FRANKRIKE. I anledning af föreskrifterna i den nya vallagen hafva redan en hop embetsmän afsagt sig sina tjenster, för att kunna uppträda såsom kandidater vid de förestående valen till lagstiftande församling. — Vi hafva förut omnämnt tvenne bonapartistiska valkommitteer; nu har äfven en tredje framträdt, kallad le Comite de la rue Montmartre,, hvars president är general Piat. Denna valkommitte går i afseende på alla allmänna frågor hand i hand) med associationen på rue de Poitiers, samt: reklamerar för sig cen äran att hafva varit den förste, som uppställt IL. N. Bonapartes kandidatur. -Kommitteen förklarar derjemte! ganska förnämt, att den icke har något att göra med de ändra bonapartistiska valkommitteerna. National anmärker i anledning häraf: Dessa Herrar hafva sannerligen rätt svårt att förstå hvarandra; men republikens president är en person, som uppträdt i så många gestalter och som hittills utgjort en så dunkel gåta, att dessa oenigheter -icke böra förvåna. Hr Louis Bonaparte har samma fel som hans anhängare: han är icke tydlig. De liberala tidningarne, och äfven Presse, instämma samtligen deruti, att domen öfver Proudhon varit öfverdrifvet sträng. Proudhon sjelf fäller dock icke modet. Tan triumferar tvärtom, emedan han af antalet på de röster, som fällt och friat, uträknat att redan tredjedelen af departementet Seine, hvarifrån juryn genom val blifvit utvald, tillhör det socialistiska partiet. För att göra en så mycket bättre verkan, har Proudhon redan en tid gratis utdelat sin tidning Peuple i alla verkstäder och kaserner. Nu berättas, att sex kapitalister förenat sig om att utgifva en ny tidning med titel: WAntiproudhon, eller Le Våritable Ami du Peuple,, och med motto: öga för öga, tand för tand. Såsom de förnämsta medarbetarne i den blifvande nya tidningen nämnas Granier de Cassagnac och några andra f. d. redaktörer af Epoquep. Regeringen har fråntagit de i Frankrike sig uppehållande tyska flyktingar det underhåll, som de hittills åtnjutit. Icke allenast Guizot och Duchåtel, utan äfven en tredje af Ludvig Filips ministrar, IHebert, sägas komma att uppträda såsom kandidater vid de förestående valen. Den 29 Mars uppträdde Jules Favre i mnationalförsamlingen med följande yttrande: Det djupa intryck, som underrättelserna från Italien i går efterlemnade, har äfven haft inverkan på det bildade utskottet för utländska angelägenheter. Det har varit församladt i går e. m. och i dag f. m. Men då utrikes ministern af personliga skäl önskar debattens uppskof,så föreslår jag att uppföra frågan på morgondagens dagordning. Denna proposition antogs enhälligt (med 6935 röster). Dagens sittning afslutades kl. !; på 6. Följande dagen (den 30 Mars) öppnades sittningen kl. ,, till 4. Gallierierna voro visserligen uppfyllde af åhörare, men trakten omkring huset var fullkomligt fri, ehuru de konservativa tidningarne profeterat att klubbarne skulle begagna sig af tillfället för att göra något slags demonstration. Efter en kort diskussion om utrikes-budgeten, uppträdde Bixio isom referent för det utländska pröfningsutskottet. Han uppläste en lång berättelse om utskottets förhandlingar, ofta afbruten af utrop från högra sidan. Piemonts interesse, yttrade han hland annat, är Frankrikes. (Oh, oh!). Bess skam, dess nederlag är ett nederlag för oss. Utskottet beslöt derföre... Besnard: Utskottet bar intet ait besluta. Bixio: Jag ber om ursäkt. Utskottet har verkligen rätt dertill. (Ja, ja! — Nej, nej!) Marrast, ordförande: Det har ju redan ofta skett, att utskotten genom referenter föredragit sina beslut. Derefter talar referenten i sitt eget namn. Röster från höger: Må han då öfverlemna sina förslag i form af en proposition. Bixio: Utskottets slutproposition lyder, som följer : Nationalförsamlingen — nitisk att uppfylla anförtrodda stora interessen och att upprätthålla Frankrikes värdighet såväl som den på aktning för alla nationaliteter grundade allmänna freden; anslutande sig till könseljpresidentens yttrande i sittningen den 28 dennes och med förtroende till republikens presidents regering — förklarar: att om verkställande makten, till bättre garanti af det Piemontesiska områdets integritet och för att bättre bevara Frankrikes interessen och ära, skulle finna för godt att gifva eftertryck åt underhandlingarne genom partiell eller temporär occupation af någon punkt i Öfra Italien, så skall den hos nationalförsamlingen finna det upprigtigaste och fullständigaste undersöd. Mole protesterar såsom ledamot af utskottet mot detta referat, hvars innehåll hittills varit bonom fullkomligt obekant. (Larm på venstern.) Gustav de Beaumont: Detta referat har verkligen icke blifvit uppläst i utskottet, dock är beslutet riktigt. Det har blifvit länge och omständligt debatteradt, Clement Thomas: Man vill uppehålla debatten Om än ett formfel skulle vara begånget, så uttrycker dock referatet debattens karakter. Till diskussion (ja, ja!) . om N Drouyn de LIhuys, utrikes ministern, uppläsei under allmän tystnad några nya depescher från Turin af den 235 och 26:te angående vapenstillestånde m. m. dylikt som läsaren redan känner. Dereftei yttrar ban: I kännen nu, M. H., sakförhållandet För regeringen återstå stora och allvarsamma pligte ananas ARENOR CER