Aftonbladet – 11 april 1849, sida 1

Rörd af, hans smärta öfver att aflägsnas från bruder sökte friherrinnan Posse förgäfves öfvertala generalen at senast fira. deras bröllop. Ett oböjligt nej! blef det svar hon erhöll. Tillåt mig då att säga dig, herr bror!, yttrade ho förtrytsamt, att din vägran nästan stöter på envishet... Har icke min hädangångna maka sjelf bestämt, at vår dotter ej skulle stå brud före sitt adertonde år. San ir, att jag ej allenast tillät, utan äfyen befallde att ho senast skulle gifta sig med Bernhard, i händelse jag skull stupa; men nu har det behagat Gud att låta mig lefva och jag vill hoppas, att icke mina barn sörja öfver det! Gud bevara mig! Hur kan en sådan tanke falla bro in!... men se... Elisabeth är så vacker, att hvar ho! visar sig, ådrager hon sig allas blickar... Den hä Stjernros . . . Har jag redan affärdat... Vore hon gift, slapp hon sådan der efterhängsenhet. Jag försäkrar, att jag skall förmå-skydda min dotter ? Hvem har någonsin betviflat att general Örnstedt kar let? Men Bernhards smärta rör mig... Generalen smålog. Gör ingenting, fru syster. Ju längre det drar on ned eröfringen af en fästning, desto mera värde får den. Nu behagar du skämta... Men, min herr bror! det aan vara både si och så med de här långa förlofningarne. . Iuru ofta har man ej sett händelser inträffa ...n Hör, bästa fru syster! genmälte generalen, plötsligt lvarsam. Är deras kärlek af så vansklig natur, att den ) står ut med ett par års vädervexlingar... eller behaar Gud låta några alldeles oöfvervinneliga hinder mellanomma, så är det bättre att sådant sker före, än efter röllopet... Och... min bästa vän! plåga mig ej mera! Mitt beslut är fattadt.y Generalen gick ut, och friherrinnan uppsökte de båda Iskande; Då Örnstedt på alla anstalter märkte, att konungen belutat att längre tid vistas i Lund, köpte han sig ett hus ned dertill hörande stor tomt, som af de fordne ägarne vegagnats till rofgård, eller till sådana trädgårdsvexter, som len tiden mest nyttjades i Sverige, då man till och med