Aftonbladet – 10 april 1849, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. GENGÅNGAREFÖRSÖK AF DEN AFLIDNA SKRÅMAKTEN. Det händer någon gång att man i landsortstidningarna får läsa nyheter från Stockholm, innan publiciteten här på stället hunnit få kunskap derom. En sådan lemnas oss i en insänd artikel uti Fahlu tidning för sistlidne thorsdag medelst den kuriösa uppgiften, att ifrån flera städer redan skola till Kongl. Maj:t pingått petitioner om ändring af 1846 års handtverksoch handelsordning, — nemligen för att återfå de gamla skråbanden i all deras herrlighet — och att ännu flera sådana äro puppsattan. Derefter följer ett utdrag af en sådan uppsatt, petition, som just nu ligger för insändarens ögon,, heter det. Detta utdrag innehåller några lika toma som enfaldiga klagorop öfver de beklagliga följder, som de nya författningarna skola visat; hvarjemte, till stöd för den önskade reaktionen, åberopas, märk väl, den manöver, som Brandenburgska ministeren i Preussen nyligen gjort medelst införande af en tidsenlig näringslag, såsom det kallas; äfvensom den öfvertygelsen åberopas, att näringsfriheten hos oss icke gagnar annat intresse än rikedomens, o. s. Vv. 100 underskrifter påstås vara samlade. Oaktadt vi icke förut hört talas om dessa petitioner, kan en sådan uppenbarelse, som den, hvarom en insändare nu tagit sig det orådet före att sqvallra ur skolan genom Fahlutidningen, ingalunda förekomma oväntad, ehuru mycken naif blandning af falskhet och enfald deri uppenbarar sig. Aftonbladet har förut vid mångfaldiga tillfällen frarchållit den sanningen, som är en af de vigtigaste att erinra sig vid begrundande af de sociala frågorna och af utsigterna till reformer och framskridande, alt i viss mening taget ingenting är utsatt för så många fiender, som den allmänna rättvisan; i den meningen nemligen, att de enskilda och klassintressena aldrig underlåta att hålla sig framme för att inkräkta på denna allmänna rättvisa och på friheten, så snart dörren blott det minsta öppnas för möjligheten dertill. TI detfallet är den ena aristokratiska tendensen icke bättre än den andra. Adelsvälde, Prestvälde, Embetsmannavälde och Skråvälde i alla dess riktningar: hos fabrikanten att beherrska konsumenterne genom importWörbud, hos köpmännerna att hindra konkurrens och hos skråhandtverkaren att försvåra arbetarens rätt att hålla verritad 0. s. v. Alla dessa böjelser att bevåka den enskilda fördelen, bvilka äro en till viss grad nödvändig naturdrift, underlåta aldrig att inkräkta hvar och en åt sig så mycket utrymme, som är möjligt, cm ej antagandet af den allmänna samhällsrättigheten, hvilket man med andra erd kan kalla den välförstådda demokratiska principen, sätter en dam deremot. Det skulle således snarsre hafva varit att undra på om ej reaktionens åtminstone skenhara öfverhand för ögonblicket i politiskt afseende, både vid den förflutna riksdagen och derefter på den stora verldsteatern, skulle hafva dragit med sig i släptåg någon uppenbarelse äfven af den art, som den här omnämnda. Men å andra sidan, hvad är väl orsaken, att Sverge blifvit så långt efter andra länder i både materiell och andlig utveckling, om icke, att det egentliga folket i vårt land i så långliga tider varit ett rof för dessa de serskilda klassernas inkräktningar af alla slag, och att man hos oss så sent börjat inse, att icke blott det allmänna, utan äfven de enskilda intressena, sedda från en mera omfattande synpunkt, i längden vinna mest derpå, att kyrkan stölles midt i byn, d. V. S alt