Aftonbladet – 7 april 1849, sida 3

efter öfverståthållareembetets kungörelse, angående månglerirörelsen, den 46 Juni 4847 ega att försälja; alltså och då stadgandet i bemälde embetes kungörelse.den 29 November 1847 om rättighet för landtmän och andre personer att här i staden å: torg och hamnar samt andre till landtmannaprodukters försäljning anvisade ställen försälja dricka till hvad qvantitet, som helst, icke är tillämpligt till förevarande fall, der den anmärkta försäljningen icke skett å så beskaffad allmän plats, finner kongl. hofrätten ej skäl, att göra ändring i öfverståthållareembetets fö. polisärender öfverklagade utslag. (St. D.) — Kongl. Svea hofrätt har, vid förehafvande af besvärsmålet emellan bokhåHaren Carl Haqvin Georg Löhr m. fl. å cna, samt stadsfiskalen J.: Trolin i Sigtuna och teaterdirektören Fred. Deland, å andra sidan, angående å Löhr yrkadt ansvar för horsbrott m. m., funnit det Löhr icke vidare må i och för detta mål i häkte hållas, samt genom skrifvelse den 3 i denna månad anmodat konungens befallningshafvande i Stockholms län låta Löbr derutur lösgifvas, så vida annat hinder deremot icke mötte; och lärer Löhr, till följd häraf, påföljde dag blifvit på fri fot ställd. — Klensmedsmästaren Henrik Hall hade i går å stadens vaktkontor infört trädgårdseleven Joh. Fredrik Nyholm, med anmälan, att Nyholm i S:t Jacobs kyrka ur Halls ficka tillgripit en gul silkesnäsduk och en vante, af hvilken anledning Nyholm genast affördes till kastenhoffshäktet. Vid i Nyholms bostad ä Haga anställd visitation, påträffades derstädes 3 st. silfyvermynt, en speldosa, en guldring med sten, cn ring af pläter, hvarjemte å honom sjelf anträffades en plånbok med ett inneliggande bref, en rutig silkesnäsduk, en fällknif, samt ett pass, tillhörigt öfverstekammarjunkaren Gyllenkrook. Nyholm hade vid tillfället i kyrkan haft i sällskap en annan person, hvilken tagit flykten, och som han uppgaf heta Blomqvist och äfven vara trädgårdselev. Vid i dag anställt förhör erkände Nyholm tillgreppet. Silfverpengarne, speldosan. och passet sadel han sig hafva fått af baron Gyllenkrook, hos hvilken han konditionerat; näsduken hade han köpt af en vestgöthe, och ringarne hade han efter sin aflidnel moder. Han hade kommit hit till staden mnästlidne. höst, från räddningsinstitutet i Råby, derifrån hanli hade ett ganska vackert och för hans fortfarandel vandel förboppningsfullt intyg, samt erhållit befattning vid Haga, såsom egande skicklighet i trädgårdsyrket. Ett vittne, drängen Roos, berättade, att .en okänd herre först gjort Roos uppmärksam; på ynglingarna Nyholm och Blomqvist, i Jacobs), kyrka, der de skulle hafva gjort något försök att: visitera den okändes fickor. Roos som sedermera : fortfarande haft sin uppmärksamhet riktad på dem, j hade då iakttagit, hurusom Nyholm först en gång: stuckit sin hand i en officers ficka, men genom den starka trängseln varit förhindrad att varna officeren. j Sedermera hade Roos observerat då Nyholm tilleg-l, nat sig hr IHalls näsduk, samt tillkännagifvit dettal; för Hall, då Nyholm genast blifvit gripen, -menl. Blomqvist tagit flykten. — B. skulle af polisbetjeningen efterspanas, hvartill målet anstår. — Drängen Andersson, i tjenst hos bryggaren ! Booberg, hade blifvit angifven att hafva från Bool berg tillgripit cn säck malt, samt en halfankare mål-; tidsdricka, dervid arbetskarlarne Öman och Pettersson skolat vara behjelplige. Vid förhöret erkändel) Andersson tillgreppet. Oman och Pettersson medgåfvo, att de på Anderssons begäran hjelpt honom! att föra dricksankaren till arbetskarlen Widlund, boende på Göthgatan; men maltsäcken hade de icke tagit, emedan Öman yttrat till Andersson: Vi blil: olyckliga, ifall man upptäcker oss; det går inte an att ta den här,; hvarföre de lemnat säcken qvar. Målet blef uppskjutet till tisdagen, dertill Widlund skulle kallas. — En kusk, en årbetskarl och en dräng hade i går natt af patrull och polisbetjening blifvit gripna på Skeppsbron, såsom misstänkta att hafva i Bredgränden å ett derstädes befintligt kaffehus bållit väsen på porten samt inslagit 2:ne fönsterrutor. Vid med dem anstäldt förhör nekade alla tre sig ega någon kännedom om fönsterinslagningen och sade sig icke hafva varit i Bredgränden. Vittnen skulle höras, hvartill målet emedlertid anstår. — Den 28 Mars på morgonen påträffade, under deras återresa från Stockholm, ladugårdsarrendatorn Frick vid Vallstanäs och bonden Carl Lundqvist i Bergtorp, Fasterna socken, en död mansperson liggande i det djupa landsvägsdiket nära lidret vid Pickhus krog i Hammarby socken, med kärran jemte ett deruti varande tyngre fat m. m. öfver sig stjelpt, samt hästen liggande på ryggen. Fatet, märkt med C. L. och innehöll torta varor, var troligen fragtgods från Stockholm till Upsala. Som den döda blifvit igenkänd i lifstiden hafva varit torparen Erk Larsson i Vefvarehagen under Marielund i Fundbo: socken af Upsala län, har liket blifvit dit afhemtadt. — Eskilstuna den 4 April. I söndags begrafdess smedslärlingen Carl Ludvig Sjöqvist, hvilken legat sjuk sedan d. 4 sistl, Februari, som det uppgifvits, af ett honom tilldeladt käpprapp af en s. k. tillförordnad stadsbetjent, hvaraf blodflöde följt. Fadren, hussaren Sjöqvist, som fått permission att bivista begrafningen efter sin son, hade i går anmält förhållandet, först för stadsfiskalen och sedan för borgmästaren; men då det rörer någon af deras s. k. kreatur eller slagträn, lärer väl hela saken, såsom vanligt, gå upp i rök. Linköping. Den 29 sistl. Mars, omkring kl. 8 på aftonen, utbröt eld i gamla mannen Nils Hanssons boningshus å Kyrksäters egor i Sya socken, hvilket inom en fjerdedels timmas tid lades i aska,l, utan att der boende folk hunnit rädda hvarken gångkläder eller annan egendom. Anledning saknas ickelr till den förmodan, att branden blifvit anlagd af nå-lr are der i orten boende, mindre välkända personer,( af hämnd emot åboen, som ofta nog upptäckt deras 3 brottsliga företag. i — Jönköping. En fasaväckande tilldragelse afl; A I l I J likartad beskaffenhet med den, som för en tid sedan omtalades från Westergötland, har timat inom detta län. Sistlidne söndag infördes till härvarande länsfängelse enkan Sara Larsdotter från Mjohult i Åsenhöga: socken, för det hon afdagatagit trenne sind minderåriga barn; ett fjerde, som för tillfället var ute, undslapp härigenom händelsevis sina syskonsl, rysliga öde. Modern, hvars man sistlidne höst lärer! afhändt sig lifvet medelst hängning, har alltsedan, dess varit något rubbad till förståndet i följd af religiöst grubbleri och misströstan om sin salighet, och. det har väl således varit under ett särdeles häftigt anfall af detta slags svårmod hon utfört den upprörande handlingen för att, enligt sin tro, rädda sin afföda undan det eviga förderfvet. — Se der dechem-l, ska följderna af en del fanatiska lärares och skribenters sätt att tolka kristendomens Milda läror, bvilka i sin vanställda form tyvärr alltför lätt fatta rot util: svaga och oupplysta själar, så mycket mer som de flesta af presterskapet, äfven om de sjelfva ej gillal: svafvel-litteraturen, likväl göra alltför litet till dess motarbetande, oaktadt de ej kunna vara okunniga om att den är allmänt spridd och begärligt slukas. af många bland allmogen.