Krigsteatern i Ungern. En korrespondens från Wien af d. 27 Mars innehåller uppgiften att insurgenterna beskjutit 50 skepp som begåfvo sig uppför Donau, och så hårdt ansatt dem att de måst gilva sig med 5000 man och ett stort antal kanoner, samt att Windisch-Grätz blifvit afsatt från sin kommendantsbefattning. Magyarernas arme uppgifves utgöra 150,000 man. Från Pesth skrifves den 21 att stora stridskrafter afgått den 20 och 21 till armåen vid Theiss, hvaribland nämnes en artilleripark af 18 kanoner och ett halft raketbatteri, och man syntes bereda sig på en hufvuddrabbning. Kachau och några andra vigtiga punkter äro åter i insurgenternas händer. Den kejserliga armåen är koncentrerad i trakten af Telegyhaz, Keczkemet och Köres; reserven står i Czegled. Från Siebenbärgen heter det i en korrespondens från Wien af den 26 Mars: Underrättelsen om Bems inryckande i Hermannstadt har tyvärr bekräftat sig. En blick på kartan ,visar med hvilken förvägenhet insurgentchefen utfört denna kupp, i det han såsom underrättelserna gifva vid handen, med 12,000 man gjorde en forcerad marsch från Vasarkely och före dagbräckningen öfverföll Hermannstadt, öfverraskade en del af den der befintliga ryska besättningen i kasernerna, afväpnade den och eröfrade flera kanoner. Äfven lära flera ryssar blifvit hängde. Det ryska beskyddet, som lofvades genom ryska truppernas intervention, har således burit dålizx frukter för stadens olyckliga innevånare. Den ministeriella tidningen Lloyd meddelar ur officiella källor följande: General Bem befästar sig midt bland det eröfrade Hermannstadts ruiner. General Puchner rycker emot honom från Mediasch och general Hasford sänder den ryske öfversten Skariatin förstärkning, så att Bems ställning börjar blifva rätt kritisk., En privatskrifvelse från Mählbach, en liten Siebenbärgisk-tysk stad med 10,000 innevånare, meddelar följande skildring om österrikarnes framfart i staden: Vi äro till hälften tiggare, till hälften mördade, men icke af fienden utan af våra vänner. Ungrarne och Szeklerne hafva visserligen fyra särskilda gånger besökt oss och tagit hvad de behöfde, men femte gången kommo 6,000 kejserliga österrikiska trupper; dessa utplundrade oss på det sista vi ägde, och antände derefter staden på flera ställen. De hus, som voro af sten, sprängdes i luften medelst krutminor. Allasom kunde undgå elden och österrikarnes kulor flydde till skogen, vid en köld af 16 grader. För många hafva barnen frusit till döds, och för andra deras hustrur och mödrar. För mig sjelf hafva tvenne barn förgåtts af kölden. I detta ögonblick har hvarje borgare 20 å 25 soldater inqvarterade hos sig. ITALIEN. . Kriget mellan Piemont och Österrike. Den 20 Mars gick konung Carl Albert sjelf öfver Ticinofloden, som skiljer Piemont från Lombardiet, .och framryckte med en division på vägen till Milano. Österrikarne drogo sig undan och utrymde Ponte-Nuovo, sedan de satt tullhuset i brand. Konungen återvände samma dag, öfver Ticino, till sitt högqvarter i Trecate. Emedlertid hade grefve Radetzky koncentrerat sin hufvudstyrka vid Pavia för att inbilla piemonteserne att han ämnade gå öfver Pofloden och rycka an mot Alessandria. Den 20 gick armåen på flera punkter öfver Ticino och framryckte i tre kolonner på vägen till Garlasco; piemontesernas högra flygel, 20— 25000 man stark, drog sig tillbaka åt Vigevano och Mortara. Den 21 fortsatte österrikarne marschen, ännu i tre kolonner, af hvilka den högra framträngde till Vigevano, der den bestod en lysande fäktning, och de begge andra till Mortara, som de genast attakerade från alla sidor och slutligen intogo med storm. Efter tre timmars strid voro piemontesarne öfverändakastade på alla håll. 2500 fångar, 6 stabsoch 50 högre officerare, 3 kanoner, 10 ammunitionsvagnar och en mängd gevär togos. Den 22 fortsatte österrikarne i två kolonner marschen åt Novara, dit piemontesiska högqvarteret hade blifvit förlagdt samma dag. Denna berättelse är hemtad ur den i Wien utgifna armåebulletinen. 1 Turin har en mycket skiljaktig officiell berättelse blifvit kungjord, så lydande: Österrikarne hafva öfver Gravellone och Zerbolo inryckt på vår jord. Den 21 kl. 1 e. m. började de anfalla andra divisionen, som stod på Garlasco-vägen, framför Sforzesca, der högqvarteret var, och på Gambola-vägen, med avantgardet framskjutet ända till San-Siro. Första anfallet skedde på positionen framför Sforzesca och förnyades flera gånger under 4 timmar. Våra trupper motstodo tappert dessa anfall. Så — Omkring kl. 4 anföllo österrikarne divisionen på Gambola-vägen. Här gjorde första Savojiska regimentet ensamt, med åtta artilleripjeser, en timmas motstånd, utan att förlora en tums terräng. Derefter ankom savojiska brigaden samt fjerde divisionen, och fienden blef tillbakadrifven. ; Samma dag vid kl. 6 anföllo österrikarne våra begge andra divisioner — den första och reserven — hvilka stodo vid Vespolate, Novara och Mortara. Oaktadt österrikarne icke utvecklade någon betydlig styrka vid denna attacks börian. retirerade våra trupper efter