Då hon nalkades Ingrid aflägsnade sig mannen. Kors i herrans namn, Ingrid! Hur hänger allt de här tillsammans ? utropade hon. ,Sofver jag eller är ja vaken ?) ; Fullkomligt vaken! Om jag icke kände fruns tystlå tenhet, skulle jag inte våga yppa det för frun... för si det här är hvad man kallar statssaker, förstår frun... hviskade Ingrid. Man vill godtgöra systern, för hva man brutit mot brodern, så att han, när han kommer u fängelset, ej må anställa klagomål öfver sitt lidande. Den der herrn, Ingrid, med svarta sidenmasken .. han, som föreställde brudgummens far... kan ni förklar mig det, kära Ingrid?... Just när presten började vig seln, gick han så häftigt ut, som om han varit ond, oci kom inte igen alls, utan går ännu der ute i saln?... Nej! svarade Ingrid; det kan jag icke. Så till vida underrättad återvände Margreta till de öf riga. Dessa hade varit mer vältaliga med ögonen än mer läpparna. Alla trodde sig ha så mycket att säga hvarani innan de träffades. Nu hade ödet tillåtit dem en lite solblink af sammanvaro... och de voro stumma. Hesselgren satt som han fruktat att tiden ville spring bort för honom och han sökt att qvarhålla minuterna .-. Prytz vågade ej tala... Maria led af en feberaktig oro .och presten vankade förundrad cch förlägen af och an p solfvet. Det tillsades att bordet var serveradt... och detta va i allo inbjudande och praktfullt. Ingenting felades, uton må!ron, hvilken vid vanliga bröllopsfester plägar sträck sig långt nog. Uppassningen påskyndades... man måst äta och dricka i fläng. Snart gaf bullret af en framkommande vagn teckai till uppbrott. Iesselgren blef dödsblek ... häftigt slö kan svåger och syster i sina armar... Ögonblicket är inne... vi måste skiljas... när skol vi åter råkas?... I evigheten... Gud välsigne dig, mi syster! Gud välsigne er båda! Glömmen er olycklig bror, låten ej minnet af hans missöden ... Den maskerade nalkades och lade sin hand på Pryt zZCns arm... Stödd på Ingrids och Margretas armar skred den half