Aftonbladet – 7 april 1849, sida 1

Hesselgren slog sin ena arm om systerns lif, och efterfrågade vänner och bekanta, om hvilkas öden han så länge varit i okunnighet. Politiken hade han deremot edeligen förbundit sig, att ej vidröra. Så voro nu tio minuter förflutna, men för Hesselgren knappt en sekund, då Prytz erinrade sig sin fars ord, att vännen hade något att bedja honom om. Jag har hört att du vill mig något? Hvad önskar du? frågade denne. . Ack, jo! genmälte Hesselgren; jag vet att du lemnar oss ... det är visst sant, att din goda, hederliga syster medföljer... men likväl, jag ville så gerna ha den glädjen att lägga Marias hand i din, och att se henne som din maka lemna detta ställe. Ja visst! Då vore ju äfven min häftigaste önskan uppfylld!... Min älskade, dyrkade Maria! vill du härtill gifva ditt bifall Marias förlägenhet var gränslös... I sin oro betraktade hon Margreta, liksom bedjande om råd al dess erfarenhet. Margreta åter, förskräckt af den tron, alt både hennes brors och Hesselgrens hjernor blifvit litet rubbade, satt der med fällda händer, häpnad blick och bleknad kind. Syster!, yttrade Prytz, se ej så förståmd ut! Vi veta fullkomligt väl hvad vi säga; bed Maria samtycka!v Skall hon vigas i den här klädningen? Och bröllopskalaset... hvar skall det tagas ifrån?, : Nu framträdde den maskerade... pDet första är ombestyrdt, det andra får sparas till lyckligare tider. Hafven godheten att stiga in i nästa rum, så finnen j allt i ordning till Marias toilett Prytz tog Margretas arm, Hesselgren Marias, och ledsagade dem in i det anvisade rummet. Det var detsamma, genom hvilket de inkommit. Mar